Etikett: 1960-talet

Saknar ”Asylen”

Av , , Bli först att kommentera 5

Att läsa citat som plockats från nätet kan få en att sakna den gamla ”asylen”. Förr skapade man nämligen speciella institutioner för att hålla människor med en förvriden verklighetsuppfattning borta från det övriga samhället. Skälen till detta var säkert många, men ett av dem var förmodligen att skydda samhället från människor som fått allt om bakfoten. Många av dem var tillräckligt karismatiska för att folk skulle lyssna till vad de hade att säga. Problemet var bara att det mesta som lämnade deras läppar var skadliga för samhällsbygget. Skapande av SD och deras växande svans tror jag startade redan på 1960-talet när man slussade ut människor från institutionerna och tillät folk med svårbegripliga diagnoser vistas ute i samhället. Dessa människor har nu ”ala’ å se” (fortplantat sig) vilket vi ser resultatet av idag. Reformen fungerade iofs hyfsat bra så länge de utsläppta enbart hade sin närmaste omgivning som publik, men efter att internet gjort sitt intrång i allas våra liv är vi helt hudlösa inför dessa personers idioti. En ironi i allt detta är att till exempel Strömsörs vårdhem numera står tomt och skulle mycket väl kunna tjäna som boende för asylsökande från krigshärjade länder.
Citat från de verklighetsfrämmande människorna som förorenar internet kunde läsas i gårdagen Örnsköldsviks Allehanda:

”Trodde somalier bara hade 2 ämnen i skolan! Våldtäkt o dagdrivar ämnen”
What is the titel of the nigger´s favorite how-to-book? ”How to Steal, Rape and Murder”
A NIGGER! 52% of the people voted for a NIGGER president??? We just got rid of one Hussein in Iraq and now we’ve got one in the WHITE HOUSE!
Du har inget intelligent o säga som vanligt!Tar gärna emot flyktingar förutom muslimer dom är jordens avskum.

Gomorron!

Hemma igen!

Av , , Bli först att kommentera 7

Under dagens biltur i de gamla hemkvarteren kunde jag påtagligt känna hur jag långsamt landade i mig själv. Min trygga uppväxt i ett Hörnefors som myllrade av barn födda under efterkrigsåren har präglat mitt liv på ett genomgripande sätt. Vissa av villorna jag passerade har renoverats och bytt färg men trots detta kunde jag känna närhet till de människor som bodde där när jag växte upp. Det kändes nästan plågsamt stort att ha koll på alla som bodde i de många viiilorna på "Östermalm" under 1950- och 60-talen. I "mitt" kvarter bodde i tur och ordning Dehlins, Blomkvists, Jonssons, Anderssons, Hööks, Thysells, Fjellgrens, Oldengårds, Glads, Grubbströms, "Kalle Mager", Hedins, Nordings, Nordströms, Olofssons och Hammarströms. Igen av dessa familjer bor längre kvar, och trots att kvarterets atmosfär förändrats tyckte jag mig ibland skymta en del av husens forna familjemedlemmar mellan gardinerna. Jag var hemma igen…