Tittar som vanligt på Ernst och kan inte låta bli att irritera mig på att de tjusiga idéerna är så kliniskt befriade från ett familjeperspektiv. Huset och trädgården blir till en uppehållsplats för en ensam skönande/ett par med utflugna barn. Barn och ungdomar passar helt enkelt in i dessa fragila miljöer i vitt, vitt, vitt.
Etikett: barn
Myten om det fria skolvalet
En av valets stora frågor avhandlar om skolan. I skuggan av vinstdebatten återkommer denna sommar även den mytifierade frågan om det fria skolvalet. Argumentet används naturligtvis för att rättfärdiga den diversifierade flora av skolformer som sprungit ur de senaste årtiondenas reformering av skolan. Men vad hade Sverige varit om detta frisläppande av undervisningen till mer eller mindre seriösa ”entreprenörer” skett för låt oss säga 80 år sedan? Ja, den välbeställda och företrädesvis stadsboende befolkningen hade naturligtvis försetts med bästa tänkbara förutsättningar för ett liv med välbetalda och stimulerande arbeten, men majoriteten av svenskar skulle liksom nu inte ha haft samma valmöjligheter. I förlängningen av detta resonemang kan man förmoda att vi med största sannolikhet inte haft författare som exempelvis Torgny Lindgren, Sara Lidman, Harry Martinsson och förmodligen hade inte heller de tidiga företagsledare och lyckosamma entreprenörer som tillsammans med det kulturella etablissemanget skapat vårt välmående inte fått den högklassiga och likvärdiga skolgång som var grundbulten i 1900-talets svenska framgångssaga. Den nuvarande elitistiska skumningen av elever kommer att visa sig vara förödande för landet om inget sker snabbt och det pågående experimenterandet med våra barn och ungdomar upphör.
Gomorron!
Mathysterin
Är jag ensam om att reagera på den vansinninga mathysterin i media? Det känns som att svära i kyrkan att överhuvudtaget kommentera hypen kring alla matnasare i TV och tidningar. Man blir rent förbannad när nyhetsprogram med bilder från Somalia varvas med matprogram där förfiningen av födan nått det absurdas gräns. Tillagningen av mat har blivit ett självändamål som tappat kontakten med syftet, nämligen att mätta magen. Mätta magar är nämligen så självklara för oss att ingen reflekterar över att man genom att leka med mat hånar de miljoner barn som svälter. Märk väl att detta fenomen har ökat sedan marknadsegoismen placerat sina bakar på landets högsta taburetter…
Troll i presenten
På lördag fyller vår dotters yngsta barn år och igår skulle vi traditionsenligt skicka födelsedagspresenten i ett kuvert. Tyvärr var lagret av grattiskort här hemma tömt så vi tog oss en tur med bilen för att skaffa ett passande kort för en liten dam. Slutligen hamnade vi i Umeå och hittade så småningom ett sådant med ett underbart motiv i ett medföljande kuvert. Meningen var att vi skulle lägga det på brevlådan i stan för att vara säkra på att flickan skulle få det före familjens avresa till Turkiet på onsdag. Problemet var bara att vi inte hade den exakta adressen med oss. Vi ville heller inte ringa och därmed meddela att vi skulle gratta eftersom vi inte var säkra på att hon skulle hinna få presenten före avresan. Väl hemma var det för sent för att posta ett brev utan vi bestämde att jag skulle ta med mig kuvertet till Nordmaling och posta det i en mer centralt belägen låda. Eftersom jag skulle vara i Nordmaling redan 07.50 fick jag väcka Britta och be henne skriva på kortet eftersom min handstil inte duger för dylika ändamål. Hon satte sig yrvaken vid köksbordet och efter en stund ropade hon glatt "Kom och skriv Farfar du också".
– Nej, svarade jag, det blir nog Morfar eftersom jag är hennes morfar.
– Skit också, jag skrev Farmor, väste Britta och eftersom hon redan skrivit flickans namn på kortet var det nu helkört. I hastigheten kom ordet farmor upp och anledningen är naturligtvis att vi har titulerats farmor och farfar nästan varje helg på senare tid. Sonen har nämligen en stuga här i Brattsbacka och hälsar tillsammans med sina barn på betydligt oftare än vår dotter som bor i södra Sverige.
Plan B blev att jag skulle försöka få tag på ett kort i Nordmaling och ändå hinna få iväg det med avgående morgonpost. Jag hoppades att det enda öppna inköpsstället Statoil skulle ha ett ställ med panikkort varför jag åkte dit och tittade mig omkring i butiken. Hittade inget utan frågade expediten som glatt rundade disken för att visa mig var kortstället fanns. På grund av språkförbistring hade hon dock inte uppfattat vad jag efterfrågade utan trodde det var en resedagbok jag behövde och sådana fanns det gott om i detta ställ, däremot inga kort av den sort jag så desperat behövde.
När jag kom hem fick vi ändå ringa, men nu för att tala om att lilla Vanja blir gratulerad i efterskott. Sanningen att säga var det nog ett snällt och omtänksamt troll som lade sig i våra förehavanden eftersom det ju inte är helt fel att ha lite pengar kvar efter semestern heller.
Gomorron!
First Class!
Idag sitter jag och bresar i förstaklasskupén på tåget. Eftersom jag inte förrän nu upptäckt denna rymliga vagn, har bristerna i min streetsmartness ännu en gång sorgligen blottlagts. Dessa platser har – mig ovetandes – hela tiden varit de mest eftertraktade på tåget! Nu sitter jag utbredd här och undrar varifrån mina barn fått sin nyfikna framåtanda. De gener som krävs för att ha förmåga att lämna sin inåtvändhet och blicka ut mot världen har tydligen legat i träda hos mig.
påminns i dagarna…
…om att vi bor i en 2 1/2-rumslägenhet på 100 kvm. De gamla västerbottensgårdarna är inte speciellt ytsnåla och när barn och barnbarn hälsar på blir det trångt om saligheten. De tidigare relativt lågt prioriterade planerna på att förvandla av bröjstun till gäststuga bör nog flyttas upp några snäpp i prioriteringsordningen.
Gomorron!
Senaste kommentarerna