I samband med att VK-TV presenterades i länkbalken på tidningens förstasida försvann bloggens ingång. Samtidigt har politikerbloggarnas nunor förpassats allt längre ned på sidan. Jag har frågat chefredaktören om detta är första steget mot att lägga ned bloggforumet men inte fått något svar. Är det någon där ute som vet mer om detta?
Etikett: blogg
Bloggen fasas ut!
Första intrycket är viktigt. När jag såg innehållsraden på vk.se i morse upptäckte jag genast att rubriken ”Blogg” var borttagen. Man tvingas gå via A-Ö för att hitta vk.se:s vattenhål Bloggen. VK fortsätter således att fjärma sig från sina läsare vilket konfirmerar min känsla av produktifiering av tidningen. Från att ha varit prenumerantens tjänare har nu tidningens fokus lagts på produktskapande. Denna riskfyllda vandring (som påbörjades redan i slutet av 1970-talet) kommer att bli lokaltidningens bleka död om man inte besinnar sig. Man missar nämligen att utnyttja sin (enda) unika fördel gentemot konkurrerande media och det är att röra sig i läsarens omedelbara närhet. På så sätt gräver VK/VF sin egen grav i och med att de förvandlas till en produkt bland alla andra.
Gomorron!
The Amazing Drug Bender!
Jag vet inte om jag får göra gratisreklam på den här platsen, men Håll till godo!
Jag törs!
Moderaterna i Umeå vädrar morgonluft efter smutskastningskampanjen mot kommunalrådet Tamara Spiric. Men i ivern att framhäva sin kandidatur till den förväntat lediga taburetten eften (v)-damen är det lätt att blamera sig. Anders Ågren vädjar i sin blogg till läsaren att spola fram till slutet av en filmad intervju med Lennart Holmlund där Ågren med uppbåd av all sin uppblåsthet manar Holmlund att skippa Spiric och (V). Tänk att han vågade!
Gomorron!
Tack för din åsikt professorn, hej då!
Professor Svallfors ondgör sig i dagens VK över hur vårt kommunalråd uttrycker sig i sin privata blogg. Holmlund uttrycker enligt professorn "Inte en ton och ett innehåll man borde förvänta sig av kommunens främsta politiker". Men samtidigt som Svallfors berömmer Holmlund för att han "delar med sig av sina tankar till allmänheten" så blir han nedslagen av det ämnesval Holmlund gör. Att travet är en så viktig del av Holmlunds fritidsaktiviteter är tydligen en skam för vår kommun liksom hans "hånfulla avfärdanden av alla dem som inte delar hans åsikter…". Men professorn konstaterar samtidigt att kommunalrådets blogg "rör sig någonstans i gränslandet mellan Ring P1 och Flashback" och efter denna logiska kullerbytta landar den gnällande akademikern riktigt i brännässlorna. För var ska en kommuns främsta företrädare finnas om inte i samma gränsland som vi alla förhoppningsvis befinner oss, mellan det seriösa P1 och det klart oseriösa Flashback?
Gomorron!
P.S. Det finns faktiskt andra politiker som fritt vädrar sina känslor i VKs bloggutrymme. T.ex. Anders Sellström som igår vräkte ur sig en vedervärdig litania där han recenserade arbetarrörelsens 1:a maj under rubriken "Flosklernas 1:a maj". Hade han uttryckt sig på samma sätt till Täppas Fogelberg i Ring P1 skulle han förmodligen ha snoppats av med ett glatt "Tack för din åsikt, hej då!"
Bloggartarmen
har haft det urjobbigt den senaste veckan. De spontana inläggen som vanligtvis poppar upp i tid (och nu mest i otid) ligger bara kvar i närminnet någon kvart. När nu bredbandet bara funkar någon enstaka gång per dag måste det finnas något som råkar ligga i denna kortlivade blipp i hjärnan för att det ska bli nåt. Inlägget jag gjorde häromdagen om missbruk har kommit lite på skam nu, bloggandet kan verkligen bli ett bruk av hjärncellerna som liknar ett missbruk – åtminstone i mitt fall. Det här visserligen spontana men lite fjantiga inlägget bär också syn för sägen, eller hur?
Gomorron!
Ett väldigt delerium!
Nu ä’ ja’ i ett väldigt delerium! utropade en man som satt och fikade i vårt kök för ett antal år sedan. Vad han menade var att han befann sig i ett dilemma och ville på förstärka språket på sitt eget sätt. Anledningen till att historien dyker upp idag är att jag själv nu befinner mig i ett litet dilemma. Inte av samma orsak som den fikande mannen utan nu gäller det min blogg. På vk.se ligger nu bara två ynka nonpareille-inlägg kvar efter min smått hysteriska men meningslösa "hämnd" på VKs moderator. Och nu sitter jag här och våndas i den eftertankens kranka blekhet som jag tagvis befinner mig i. För trots allt är VKs blogg en träffpunkt som är oöverträffad, och man måste ju inte blanda in tidningen i sina inlägg utan kan nöja sig med den interaktivitet som bloggen själv erbjuder.
Senaste kommentarerna