Idag blommar backskärvsfröet på vår grusgång. Denna oerhört vackra vårblomma slår rekord i anspråkslöshet när den kryper upp mellan grus och stenar trots att nattemperaturen fortfarande ligger strax under nollan.
Här har endast de tre knoppar som varit vända mot eftermiddagssolen lyckats slå ut.
Man kan få en god föreställning om hur liten blomman är när man ser en minnersortens svartmyra i blomställningen…
Visst är tussilagon helt underbar! Både som blomma och som vårlig förelöpare.
Hade det inte varit lika bra att låta lupinerna stå kvar där de stod?
Gomorron!
i september månad. Känner lite stress över att växtsäsongen snart är över och att naturen nu förbereder sig för en halvårslång sömn under ett vitt täcke.
Vi tvingas nu göra allt för att bistå våra egna skyddslingar.
Magiskt morgonljus över Vångsjön.
Det som återstår av mänskliga pionjärers möda är en utmärkt grogrund för växtlighetens egna pionjärer.
En tuva med grenverk..?
I min släkt förekommer eksem. Nästan samtliga är mer eller mindre drabbade av detta gissel. Själv har jag en kliande åkomma på ena smalbenet, men den är turligt nog helt beroende av oro, ångest eller spänning, annars är det lugnt. Igår kväll blev jag dock tvungen att ta fram hydrokortisontuben – när Milan mötte Barcelona. Visserligen spelade världens två bästa klubblag bara en "vänskapsmatch", men inslaget av prestige plus all hype jag sugit i mig inför drabbningen hade fått smalbenet att blomma. I morse var benet normalt igen tills jag fick se de blå terroristerna i fotogalleriet på bloggen. Nätterror är nämligen ett gissel som vår tummelplats tvingas dras med utan att någon kan göra något åt det, åtminstone inte med befintlig teknik.
Den som ändå kunde uppfinna ett nätkortison. En sådan uppfinning vore direktkvalificerad för Nobelpris!
Gomorron!
Senaste kommentarerna