Utan att filosofera mer om en djupare innebörd av rubriken, t.ex att det ibland kan vara bra att ”ställa sig på den andra sidan” upptäckte jag igår att siktröjningen mellan Bergsjön och vårt hus inneburit att utsikten från sjön upp mot huset blivit helt fantastisk. En bonus jag inte räknat med…
Gomorron!
Plötsligt skälver det till i kroppen när jag promenerar på skaren upp till "hagen" med hushållsavfallet. Jag påminns rent fysiskt om att jag egentligen lever ett bonusliv. Den senaste tiden har jag varje morgon vaknat med en lätt berusande känsla av att ha fått ytterligare en bonusdag i livet. Denna starka livskänsla gör sig alltmer påmind för varje dag – särskilt nu när det våras i naturen.
Vi människor har ju förberett oss på det kommande med att ställa om våra tidsmätare till sommartid, det krympande snötäcket har av gudarna försetts med gångbar skare och vistelsen utomhus ackompanjeras under dygnets alla timmar av musiken från pärlugglor, orrar och småfåglar.
Va’fan bråkar vi om i Sverige egentligen? Vi lever i den bästa av världar; jordskalv, tsunamis, vulkanutbrott, översvämningar, orkaner osv lyser alla med sin frånvaro och de politiska omvälvningarna inskränker i jämförelse med andra platser på jorden till rena skärmytslingar.
Kommer känslan av att framleva i en bonustid av att åldern filtrerat bort erfarenheter som varit svåra och att jag numera enbart andas den luft som är fylld med varma vindar från det tidigare livets positiva upplevelser?
Det får vara hur det vill med det, nu ger jag fan i bloggältandet om min lycka och promenerar ut i den underbart vårkyliga naturen.
Gomiddag!
Den mjuka vinter jag skymtar under gatubelysningen nere på vägen påminner mig om min barndoms vinterkvällar. Jag och min kompis brukade såna här aftnar stå under gatlampan utanför vårt hus i Hörnefors och träna målskytte med ishockeyklubba och puck eller tennisboll. Målstoplarna var snöhögar med ungefär samma avstånd från varandra som på en riktig ishockeybana. Klubborna och pucken/bollen tjänade nog mest som ursäkt för att bara få vara ifred, umgås och snacka. Målen noterades enbart slentrianmässigt. Vi ville helt enkelt inte vara inomhus när det gick att vara ute. Jag har faktiskt haft samma känsla de två senaste dagarna och av den anledningen har jag mest befunnit mig utomhus under de senaste dagarnas vakna timmar.
Att dessutom samtidigt få återuppleva barndomssomrarnas sandlådekänsla – fast i en riktig traktor och i snö istället för sand – är bara en präktig bonus. 😉
Senaste kommentarerna