Den här blygt bockande damen blir nog den sista i sin gurkgeneration. Men trots att hon inte orkar räta på ryggen och bli en riktig UE-gurka duger hon åt oss. Sedan ett par dagar har inte heller värmen fått växthuset att räta upp sina ventilationsluckor, så det blir nog varken fler gurkor eller tomater i år. Sorgligt…
Varje gång jag torkar av mig svett ur ansiktet denna heta dag känner jag doften från min mors garderob. Handduken jag använder är nämligen arvegods i tredje generationen. När min mormorsmor Karin Persson i Hedesunda utanför Sandviken broderade in sina initialer i handduken för över 100 år sedan kunde hon omöjligen ana att hennes barnbarnsbarn skulle stå flämtande i ett västerbottniskt skogsbryn och använda den som svettduk. Och på något sätt önskar jag faktiskt att hon från sitt moln däruppe kan se att hennes hemvävda handduk fortfarande är still going strong.
Senaste kommentarerna