Etikett: himlen

Årets första nymåne!

Av , , 5 kommentarer 6

nymåne_IMG_1299
Det är få naturfenomen som fascinerar mig mer än månens olika faser. Barhänt i den 17-gradiga kylans snålblåst kunde jag inte låta bli att föreviga nymånen i morse. Jag tror det är en mycket ursprunglig känsla hos oss människor att bli förundrade över varför månen samtidigt som den ändrar sin bana över himlavalvet även förändras utseendemässigt. Och trots att vi idag vet exakt varför detta sker blir vi lika fascinerade varje gång månen är synlig på himlen. Det faktum att det nya året börjar med nymåne kanske är ett tecken i skyn på att något nytt ska ske även här nere på Jorden, jag hoppas iallafall på det.
Gomorron!

Färgerna

Av , , Bli först att kommentera 5

Så här dags på året bekräftas naturens färger. Vårens försiktigt ljusgröna och -gula färger passar mitt temperament som under vintern vant sig vid en väldigt entonig färgskala. Ju längre sommaren lider desto kraftigare blir naturens färger. Natthimlens kaloratur är dock den mest iögonenfallande. Det bekräftas av inte minst av tidningarnas läsarbilder som översvämmas av kvällarnas bedövande scenerier på den "gryende" natthimlen. Även växternas färger blir mer fasta i hullet ju längre sommaren lider. Nu återstår höstens färgskala då den nattliga himlafärgerna försiktigt landar på björk-, asp-  och rönnlöv.
Det är först när jag nått mogen ålder dessa iakttagelser blivit så omskakande och det känns dubbelt vemodigt. Det ligger ett universiellt vemod i det växandes långsamma borttynande och denna process tillhör de företeelser jag försummat tidigare – under mitt livs mest aktiva period.
Ett djupt känt vemod kompenserar förlusten av det aktiva livets stridiga och jordnära känslostormar. Sensommarens vemod hjälper mig att gjuta olja över bittra minnen och ger mig samtidigt en känsla av att äntligen ha vuxit upp…
Gomorron!

Himlen är nära

Av , , 2 kommentarer 7

Vedhögen når nu nästan upp till himlavalvet. Molntapparna tangerade idag de översta vedträna och det känns nästan som om även jag själv har hamnat i sjunde himlen. Samtliga regnfria förmiddagar i 2 veckor har jag spenderat vid vedklyven och nu är äntligen det kommande årets vedförbrukning säkrad.
Visserligen är jag lite avundsjuk på grannen som installerat bergvärme, men å andra sidan associerar jag hellre stugvärmen till de varma himlaskyarna däruppe än till den hete Hin Håle därnere…

Lycka

Av , , 1 kommentar 2

är att vakna en januarimorgon kl halv åtta och upptäcka att den likaledes nyvakna himlen redan ljusnat. Himlen består av ljust, ljust blå skiftningar i en skala som börjat i PMS 290. Eftersom Nyhetsmorgons koncept med stjärnkockar och ett evinnerligt tjat om lyxsnittar och fina viner bokstavligen står mig i halsen föredrar jag denna morgon TCM. Den svartvita klassikern Under nya stjärnor med Betty Davis från 1942 passar betydligt bättre till mitt morgonhumör och fungerar dessutom färgmässigt perfekt till det gryende morgonljuset. Gudarna har verkligen lagt manken till för att skapa en perfekt start på denna dag. Nu återstår det bara för mig att inte sabotera denna underbara mjukstart utan göra allt för att fullfölja de livgivande intentioner gudarna serverat.
Gomorron!

P.S. Slutorden från filmstjärnan Betty Davis "Vi ska inte begära månen när vi har stjärnorna" både kompletterar och problematiserar mina morgonfunderingar.