Det är glädjande att se hur Nordmalings norra kommundel nu fått ta del av infrastrukturpengar från Trafikverket. Idag när vi åkte genvägen till Umeå över Hörnsjö och Gräsmyr fick vi plötsligt uppleva att Svevia precis avslutat det största projektet i kommunen sedan bygget av Botniabanan – vid södra infarten till Hörnsjö. Äntligen har statsmakterna vaknat! Halleluja!
Alliansnåden har tilldelat Västerbotten fem promille av statens infrastrukturpengar i en s.k. Transportplan. Planen ska råda fram till nådens år 2025 vilket troligen innebär att inget görs åt de vägar som bär till och från Brattsbacka under min livstid. Jag kommer därför att tvingas fortsätta producera mina dagliga transportplaner så länge jag lever. Det krävs nämligen en viss planering för att undvika de allra sämsta vägalternativen (beroende på väder, vind, årstid och däckens kvalitet) varje gång jag ska göra ärenden i någon större tätort. Var och en av oss landsbygdsbor får – åtminstone under de närmaste åren – göra det bästa möjliga av de fem promille av uppmärksamhet allianspartierna ägnar åt vårt län. Man kan bara hoppas att de statliga medlen räcker för att möta det ökande behovet av koner och andra varningsmärken, de hjälper till att hålla nere landsbygdsbornas kostnader för hjulinställningar och däcksbyten…
Gomorron!
Nu när häggen blommat ut och rönnarna står i full blom har även de första snatterblommorna dykt upp på myrarna. Så igår var det hög tid att dra igång sommarens stora infrastrukturprojekt innan det blir för sent. Återelektrifieringen av stugan på "Filips Backen" har nu påbörjats med nedgrävning av den kabel som delvis går över över attendatorns nya åkerteg. Önskemålet att det skulle göras före sådden kunde alltså villfaras trots den tidiga sådden.
Häggen har redan blommat ut och de små vita kronbladen virvlar runt i luften som stora snöflingor samtidigt som rönnarna står i full blom…
…och i myrkanterna blommar årets första snatterkull.
När jag var ute på bäverspaning i förrgår höll jag på att trampa rakt ned i detta rede. Den ruvande honan satt nämligen kvar trots att jag bara hade ett par steg fram till boet. Här kommer det att bli livat om några veckor när de 12 äggen kläckts!
Och apropå ägg: Det stora ägget (till vänster) som grävdes upp i samband med kabelgrävningen kommer aldrig att kläckas. Däremot kläckte undertecknad idén om att måla undre halvan brun med skalsprickor och toppen vit. Förslaget om äggmålningen föll dock platt till marken och krossades sedan effektivt av sucken från den kreative idékläckaren…
För – det skulle ju kunna se ut så här:
Den gamla tekniken hänger fortfarande kvar i de folktomma bygderna. Kablarna är spända och har tvingats ge upp hoppet en roll i framtidens infrastrukturer. Det enda som återstår längs vägarna är de vidunderliga vyerna, men då fungerar tjorvet av kablar som ett riktigt "pain in the ass" för oss som fotograferar.
Inbjudande allé till ett vackert herrgårdsliknande hus som tyvärr är obebott. Finns det någon framtid för ett samhälle som så grundligt har övergett medborgarnas möjlighet att bosätta sig utanför stadskärnorna?
Apropå alléer, de gamla handgrävda dikena har av nutidens mer estetiskt intresserade ägare förvandlats till prydliga "elléer" mellan de igenväxta gammlägdorna.
.jpg)
Sjösättningen av Alliansens stora infrastrukturpaket har redan ägt rum. Det kunde vi konstatera när vi för någon timme sedan passerade byn Tallberg. Med egna ögon såg vi nämligen hur de omtalade infrastrukturella resurserna bokstavligen börjat strös ut. Och detta bara knappt 15 kilometer från vår egen by! Har vi tur kanske de hittar ut till oss också redan innan det magiska året 2018 då huvuddelen av resurspaketet ska frälsa landet.
"Inget bidrag för eget företag" lyder en rubrik i dagens VK. Vadå? Får man inte bidrag för att starta eget företag i det företagsamma och tillika borgerligt styrda Vindeln? Är det verkligen så illa att blivande företagare inte kan få bidrag för att driva uppdragsfinansierad verksamhet på denna ort? Men – var tar alla skattekronor som tidigare gått till samhällets infrastruktur, sjuka och arbetslösa vägen då? Jag som hela tiden trott att Alliansen reverserat dessa pengar till bidrag till "företag". Tänk vad fel man kan ha!
Gomorron!
Det finns inget ansvarsförhållande mellan anläggande, inköp av fordon och funktion på Botniabanan. Dagligen (företrädesvis på ersättningsbussen) funderar jag över hur beslutsgången i ett infrastrukurprojekt i den här storleksklassen fungerar. Det enda jag med säkeret vet är att de ansvarspunkter som borde vara inbyggda i projekt av den här storleksklassen omsorgsfullt suddats ut. Därför finns det inga ansvariga som tvingas ta konsekvenserna när projektet inte går att ro i hamn. Med andra ord: inga huvuden rullar när tåghjulen slutar att rulla.
Jag hörde i en intervju den "teknikansvarige" personen Olle Tiderman beklaga sig över att tåghjulen kräver omsvarvning en gång i månaden istället för en gång varje år (som stipuleras i upphandlingen). När jag hörde detta tänkte jag instinktivt: Det börjar vara hög tid att även svarva om de fyrkantiga huvuden som "haft hand om huvudet" i detta 20-miljardersäventyr som borde rullat redan 2008…
Gomorron!
Läste i morse ett blogginlägg där en kollega i glesbygdsgänget (Paul Redstig) ondgör sig över att Juholt vill ha enhetliga digitala förhållanden i hela riket. Enligt Juholt är det en självklarhet att ett demokratiskt samhälle ska ge alla skattebetalare samma möjlighet att delta i samhällsbygget. Vindelnbloggaren delar dock inte hans demokratiska grundsyn. I Alliansens marknadsstyrda system är det den heliga penningen som är den styrande faktorn. Se bara hur de släppt lös äldrevården till rövargängen Caremas och Attendos gottfinnande.
"Jag vill inte betala för att det ska bli ännu mer master av mobiloperatörer som ändå ingen tänker använda", avslutar Redstig inlägget med. Det han då säger är, att bara han själv i sin glesbygdsvilla har tillgång till mobila tjänster så räcker det. Vad han i sin enfaldiga trångsynthet inte tänker på är att det framför allt är storstädernas skattebetalare som står för notan. Hans egna inbetalningar räcker inte långt när det handlar om digital infrastruktur. En annan sak han bortser ifrån är att det är inte installationerna i sig det handlar om utan själva möjligheten att bosätta sig varhelst man vill i landet. Konsekvensen av hans resonemang blir att när riksdagen börjar dra gränser för var folk tillåts bosätta sig kan hela Vindelns kommun vara i farozonen.
Det samhället vill nog ingen ha, men får denna regerings bristfälliga och odemokratiska fokusering på skattesänkningar för storstädernas välbeställda fortsätta ytterligare några valperioder har glesbygden inte en chans.
Jag säger som jag sagt förut: Med tanke på vad som händer i Europa med kamrersstyrda länder och strul med euron måste vi vara på vår vakt. De demokratiska institutionerna måste under alla omständigheter tillåtas förbli intakta. För om hörnet väntar diktaturen, och det kan gå snabbare än vi tror…
Skötseln av Projekt Botniabanan visar med all önskvärd tydlighet att det finns stora buggar i vårt omhuldade demokratiska system. De folkvalda ombuden beslutade för ett par årtionden sedan att bygga en järnväg mellan Nyland och Umeå för cirka 10 miljarder kronor. So far so good.
Men att projektet sedan visar sig kosta en bit över 20 miljarder, bli 3-4 år försenat och slutligen överlåtas till amatörer visar på att det finns buggar i den demokratiska programvaran. Den stora frågan är nu om dessa buggar är möjliga att åtgärda eller om det krävs en ominstallation med ny oprövad programvara – och isåfall med vilken.
Man skulle kunna tro att trafiken mellan Örnsköldsvik och Umeå idag fungerar tillfredsställande, men det gör den sannerligen inte. Visserligen går tågen, men de är överfulla och det är anledningen till att jag nu återgått till att köra bil till jobbet.
Så efter att ha varit godtrogen nog för att lita till demokratin och ha varit med och bidragit till detta svindyra projekt under alla år står jag fortfarande och stampar i samma eländiga infrastruktur. Jag blir faktiskt genuint generad över att behöva stå ihopklämd i ett minitåg efter denna otroligt långa och dyra resa…
Gomorron!
I morse när jag såg att den vackert oranga vägmaskinen fortfarande stod kvar högst upp i den första riktiga backen längs min färdväg till jobbet fick jag för mig att det enbart var en atrapp. Vi som krånglar oss fram på denna väg till och från jobbet vare dag blir lätt tårögda vid minsta tecken på att Svevia ägnat sin uppmärksamhet åt väg 538. Och när jag åkt ytterligare någon kilometer kunde jag också konstatera att ett infrastrukturprojekt påbörjats, om även i blygsam omfattning.
Där hade nämligen ett lass grus nödtorftigt dolt en vägskada. Det svarta gruset associerade i detta ögonblick till den stolt poserande vägmaskinen jag nyss sett och hade jag inte fotograferat denna hade jag kunnat tro att väghyveln bara varit en hägring. Det framstod nu som ett genidrag av Svevia att placera en nästan självlysande vägmaskin vid vägkanten i akt och mening att gjuta olja på de känslovågar som sköljer omkring i trafikanterna under deras färd längs vägen.
Det ska bli spännande att följa utvecklingen av denna förmodade katt- och råttalek…
Gomorron!
Senaste kommentarerna