Efter en mödosam klättring längs slingriga stigar i Flarkbergets nordöstliga branter stod jag så på Flarkbergets högsta punkt, sydtoppen. Luften nu väldigt syrefattig, men jag bestämde mig för att ta några bilder på den hänförande utsikten före nedgången. I nord kunde jag skymta den stora kraftledning som passerar Brattsbacka och i nordost bredde det vidsträckta stationssamhället ut sig. I väster skymde den glesa växtligheten utsikten varför jag fick avsluta klättringen med en nedstigning till västtoppen där jag mellan stammarna slutligen lyckades få en bild av Heddas gård innan jag återvände till baslägret. Det var nämligen hög tid för lunch…

Snart framme på sydtoppen.

Utsikt mot stationssamhället.

Heddas hus i väst.

Snön på bänken kunde inte hindra mig att ta en välgörande paus.