Balettakademien Umeå’s Dancehall elever uppträder på Apberget.
VK ger oss idag en bild av hur det ser ut i den stinkande dimhöljda djungel som breder ut sig runt det berg där stadens politiker sitter. En bild så god som någon på det demokratiska spelet i Kulturhuvudstaden.
Så var så goda kära umebor att rösta på vilka politiker ni vill, det blir ändå som Husbonden säger…
Gomorron!
Det slog mig plötsligt i förmiddags när vi gjorde ett snabbt besök i Umeå att det finns en anledning till att gator, parkeringsplatser och hustomter i denna stad under senaste året förvandlats till avstängda byggarbetsplatser. Lennart Holmlund eller populärt ”Betonglennart” befinner sig på sin politiska upploppssträcka och då skys inga medel för att hinna fräscha upp staden inför Pensionsåret 2014. Vi har ju invaggats i tron att det var Kulturhuvudstadsåret som utgjorde målsnöret för skrytbyggandet i Umeå, men det är naturligtvis mer jordnära storheter som fått stadsbyggnadskontoret att sätta eld i baken på regionens entreprenörer.
P.S. Jämför ovan hur staden såg ut strax innan den politiske överliggaren L.H. äntrade scenen.
Det stundar stort förlovningskalas mellan Lennart H och Elvy S ikväll. Umeå och Övik knyter hymens band, iofs tillfälligt inför Kulturhuvudstadsåret, men man vet aldrig hur det ser ut efter efter en sådan utfästelse. De tu kanske fattar tycke för varandra och vill vandra hand i hand i framtiden. Men jag tycker nog Lennart skulle fria till Ulla-Maj först, för rent geografiskt ligger ju Nordmaling bättre till än Övik, men stadens kemi kanske passar Umeå bättre. 😉
Är man paranoid om man tror att det moderata kommunalrådet Anders Ågren har ett lager av färdigskrivna opinionsartiklar att slänga in när det blåser som mest kring Lennart Holmlund? Kanske inte. Det slog mig när jag läste Ågrens artikel i VK i morse. Hans idéer om samarbete mellan norrlandskommunerna är dessutom inte hans egna utan har sedan länge förfäktats av Umeås socialdemokrater. I själva verket är hans antagonist Lennart Holmlund den som profilerat sig starkast ifråga om att skapa allianser mellan Norrlands kommuner och landsting.
Fortsätter moderaterna på den inslagna vägen kommer de enbart att profilera sig som desperata maktpretendenter med målet att få överta Umeå kommuns finaste taburetter efter nästa val.
"…Det är en skymf också mot Sydafrika och dess apartheidpolitik. En offentlig ursäkt både till Sydafrika och Centerpartiet är det minsta man kan begära av Lennart Holmlund…"
Så uttalar sig Maud Olofsson när hon nu äntrar den famösa Holmlund-debatten. Och i och med detta bekräftar hon att Lennart inte varit helt fel ute varken när han kritiserar centerpartiet eller Sydafrika. Maud anser nämligen att han ska be Sydafrika om ursäkt för att ha kritiserat polisens beskjutning av strejkande arbetare. I så fall funkar ju på sätt och vis Holmlunds resonemang. Tycker (C) att man inte ska kritisera att en stat använder handeldvapen mot strejkande arbetare kan man tyvärr även förmoda att deras syn på hur våra inhemska arbetare ska hanteras har en del övrigt att önska…
En detalj i dagens utgjutelser över Lennart Holmlunds övervägande att "sluta prata med medier" har slagit mig. Om nu Umeå (som enligt VKs ansvarige utgivare är en av Europas snabbast växande städer) har styrts av den odemokratiske despoten Holmlund under de år Umeå utvecklats, varför står isåfall alltid en kör av oppositionspolitiker och tar åt sig äran av stadens satsningar? Själv har jag alltid tolkat det som att besluten tagits i god demokratisk ordning. I annat fall har varken Ågren, Lövgren och föralldel även Spiric något att yvas över, eller hur?
Morgontvs intervju med kommunpolitikern Inge-Bert Täljedal efterlämnade en dålig smak i munnen. Han tyckte nämligen med uppnäst min att "människor i Holmlunds närhet" borde se till att det oborstade kommunalrådet slutar agera så förbannat spontant. Eftersom jag har lite koll på Holmlunds bakgrund – och kan anta att även förre storrektorn Täljedal genomfört en klassresa i samma stil – blir Inge-Berts farbroderliga uttalande avslöjande. Medan Lennart vandrat den klassiska och lite bredare s-vägen har Inge-Bert valt den smala och snåriga akademikerstigen. De stora holmlundska åthävorna skrämmer den karriäristsjäl som lyckas manövrera sig fram till en topposition i samhället via akademierna. Kulturkrocken visar också att det inte alltid är akademiskt meriterade personer som driver samhällsutvecklingen framåt. Ibland räcker det med envishet, sunt bondförnuft kryddat med en hel del jävlaranamma för att åstadkomma kreativa lösningar på samhällsproblemen. Att den som hamnar i bakvattnet gör en formell anmälan för en skitsak visar också på den räddhågsenhet äldre personer har inför den framrusande utvecklingen av kommunikativa arbetsverktyg. Denna möjlighet till snabb och akkurat kommunikation bör hellre utvecklas än att kvävas i sin linda av ickekreativa pet-Fior.
Gomiddag!
Senaste kommentarerna