Kan inte släppa tanken på att alla skolor utom en ska läggas ned i Nordmaling. Och nu har en konspiratorisk tanke slagit rot i vardagsfunderingarna – lika kontroversiell som smågalen.
Så här: Nedläggningen av byaskolorna i Nordmaling kunde förutses redan i början av 1960-talet när Umeå påbörjade förvandlingen från sovande tjänstemannastad till kreativt regioncentrum. En åtgärd som initierade den förödande braindrain i stadens kranskommuner som med tiden omöjliggjort en överlevnad. Här planterades således embryot till kräftgången i Nordmalings kommun. Den planta Gösta Skoglund och hans generationskamrater planterat ovanför Hamrinsberget i Umeå 1964 femtioårsjubilerar när Nordmalings kommuns socialdemokrater nesligen beslutar lägga ned skolorna i Rundvik, Lögdeå och Håknäs. En åtgärd som även kommer att leda till en förkortad sotdöd för ett flertal av kommunens byar. De kreativa personer som kommunen behövt för att vidmakthålla ett livaktigt företagande och därmed en balanserad kommunal ekonomi slukas kontinuerligt upp i baksuget av framsynta etableringar inom Umeå kommun.
Redan 1974, tio år efter universitetsstarten var det kört för Sävar, Holmsund-Obbola och Hörnefors. Nu är det förmodligen Nordmalings tur att kapitulera…
Etikett: Nordmalings kommun
Politiskt självmord
Beslutet att avliva kommunens byar via det tragiska beslutet att dra undan mattan för framtida inflyttning till byarna blir förhoppningsvis startskottet för en ny majoritet i Nordmalings kommun. Vi bör i rättvisans namn ge borgarna ytterligare en chans att visa vad den kan göra åt eländet innan Nordmaling tvingas till inkorporering i Umeå kommun. När själva grundbulten för familjers boende på orten försvinner startar hela trakten sin Golgatavandring mot en utdragen sotdöd. För om kreativiteten i en kommun inte lyckas generera tillräckliga medel för att upprätthålla basal skolverksamhet i samtliga kommundelar finns ingen nåd. Då tvingas man be om hjälp utifrån.
(Inom parentes kan påpekas att för hundra år sedan hade kommunen råd att härbärgera åtminstone fem skolor enbart i Brattsbacka med omnejd.)
Gonatt!
Vår stolta fana
Brattsbackas egen fana sitter nu som en smäck på lagårdsgaveln. Här vilar inga ledsamheter trots tant- och gubbstrulandet nere i tätorten. Vi fäller ned skygglapparna, knyter händerna i byxfickorna och kör på så länge vi orkar. Desillusionerad som jag är när det gäller våra politikers förmåga att skapa bra förutsättningar kommunal överlevnad skapade jag en alldeles egen byasymbol som kan hjälpa till att distansera oss från kustremsans potentater.
Minimalistisk topplista
Nordmalings kommunledning i stort och Brattsbackavägen i smått får mig att tänka på en konstart som med ett fint ord kallas minimalism. Ifråga om kommunens hjärntrust i kommunhuset är det lätt att se parallellerna. Den valda majoriteten som i retoriken inför valen beskriver sig som det bästa alternativet för att utveckla kommunen vänder på kuttingen när de väl är valda och sedan vidtar ett antal år av nödtorftigt förvaltande av det som återstår efter den majoritet som hade samma uppdrag under föregående mandatperiod. Idéer om utveckling av den 1.279 kvadratkilometer kommunytan som skriker efter verklig utveckling saknas helt och hållet. Jag log när jag läste Ulla-Majs uttalande i samband med invigningen av resecentrat i Nordmaling: "Botniabanan kommer vi att ha stor hjälp av när vi utvecklar vår kommun". Vilken utveckling? tänkte jag. Det finns tyvärr ingen strategi för hur man ska kunna implementera ens en stor infrastruktursatsning som en anslutande järnväg. Hade man varit intresserad verklig utveckling skulle man ha vårdat det utmärkta initiativet att rekrytera Stina Lindholm. Hon var den första kommunala tjänsteman som seriöst initierat en satsning på att återuppväcka kommunens slumrande turism och näringsliv. Men nej, förmodligen skulle detta i förlängningen leda till merarbete för den politiska majoriteten så hon sparkades på stående fot av kommunalrådet. Därav följer antagandet att harvandet i kommunpolitiken till slut enbart handlar om att tillskansa sig arvoderade uppdrag och inget annat. Jag har på morgonen roat mig med att göra en lokalt förankrad "Minimalistisk tre-i-topplista" där även vår omvärlds dito tagits i beaktande.
På första plats ligger naturligtvis Svevia som använder Brattsbackavägen till ett tidsfördriv i sann minimalistisk anda. Vissa dagar åtgärdar man potthål med större yta än 3 kvadratdecimeter för att sedan återvända och ta de som ligger i häradet 1 till 3 kvadratdecimeter. De allra minsta hålen bryr man sig dock inte om, de får utveckla sig i lugn och ro och växa till sig några veckor och därigenom platsa i den lägsta kategorin. Ty höjden av minimalism måste ändå vara att käckt åka omkring i ett blinkande arbetsfordon hela dagarna och inte uträtta ett jota. Att ta samtliga potthål i samma moment finns inte på kartan för sådana minimalister.
Det här blir en allmer vanlig syn på kommunens landsbygd. Många byar är helt eller delvis tömda på människor på grund av idélösa kommunledningar.
Andraplatsen på listan innehas av kommunledningen och orsaker är den som tidigare redovisats. Man gör så lite som möjligt under den utstakade arvodesperioden för att på det viset inte ställa till med blamager som skulle äventyra fortsatt försörjning kommande mandatperiod. Man får inte glömma att Nordmalings kommunmedborgare inte är bortskämda med kreativa politiska företrädare utan nöjer sig med att gå till valurnan, lägga sin röst, knäppa sina händer och hoppas på mirakel.
Så till tredjeplatsen. På min lista går den till Gordon House som i sin strävan att minimalisera sitt uttryck har kan förvandla ett traditionellt zebramönster till ett epokgörande minimalistiskt mästerverk. Således är både Svevia och Nordmalings kommun i mycket gott sällskap.
Gomorron!
Senaste kommentarerna