Trippen till Örnsköldsvik blev denna helgs verkliga clou. På konsthallen var det vernissage på utställningen Rise Above! som presenterades av konstnärerna Linda och Mattias Baudin från Lögdeå. På ett enastående raffinerat sätt har de kombinerat järnsmide med konstglas. Begreppet jantelag ligger som en underton främst i Lindas glaskonst och hon har dessutom skrivit ett kompendium där hon har skapat en stabil body för utställningen. Upplevelsen kompenserade oss dessutom väl för omaket att tvingas gå på skrodden i den lutande och halkiga shoppingstaden Örnsköldsvik.
Eftersom jag är återfallsförbrytare mot jantelagen tog jag mig friheten att göra en "film" av minnesbilderna och plutta in lite musik. Utställningen visar förstås många fler verk så ta gärna en sväng till Övik och njut av konsten.
Etikett: Örnsköldsvik
Demokratibugg
Skötseln av Projekt Botniabanan visar med all önskvärd tydlighet att det finns stora buggar i vårt omhuldade demokratiska system. De folkvalda ombuden beslutade för ett par årtionden sedan att bygga en järnväg mellan Nyland och Umeå för cirka 10 miljarder kronor. So far so good.
Men att projektet sedan visar sig kosta en bit över 20 miljarder, bli 3-4 år försenat och slutligen överlåtas till amatörer visar på att det finns buggar i den demokratiska programvaran. Den stora frågan är nu om dessa buggar är möjliga att åtgärda eller om det krävs en ominstallation med ny oprövad programvara – och isåfall med vilken.
Man skulle kunna tro att trafiken mellan Örnsköldsvik och Umeå idag fungerar tillfredsställande, men det gör den sannerligen inte. Visserligen går tågen, men de är överfulla och det är anledningen till att jag nu återgått till att köra bil till jobbet.
Så efter att ha varit godtrogen nog för att lita till demokratin och ha varit med och bidragit till detta svindyra projekt under alla år står jag fortfarande och stampar i samma eländiga infrastruktur. Jag blir faktiskt genuint generad över att behöva stå ihopklämd i ett minitåg efter denna otroligt långa och dyra resa…
Gomorron!
Flex in absurdum
Vad är det som gör att allt ska flexas nuförtiden? Är det möjligtvis den obetvingliga "globaliseringen" som fått Sverige att bli mer kontinentalt när det gäller att hålla förutbestämda tider? Jag har för mig att det här landet tidigare varit ett föredöme ifråga om att hålla tider – ibland in absurdum – alltså både i tid och otid.
I morse kändes det som om vi var statister i en TV-parodi om avregleringen av tidshållandet i landet. Sverige är trots allt det mest avreglerande landet i klassen. Och morgonens debacle när jag skulle ta tåget från Nordmaling till Umeå gav både syn för sägen och var tyvärr ingen filminspelning, det var verklighet.
På Nordmalings Resecentrum lyste det med ljusblå bokstäver på displayen när jag kom in i hallen: Ny tid 07.18. OK tänkte jag, tre minuter – vad är det i ett liv? Men den avvikande blå färgen varslade ändå om att något gått snett även för våra norrtåg idag. Men så när högtalarrösten meddelade "Tåg från Örnsköldsvik C mot Umeå Östra ankommer strax på spår 2" tog jag ändå med viss förväntan rulltrappan ned till perrongen. Väl nere sprakade det dock till i högtalaren igen och rösten talade om att tåget var försenat och skulle komma kl 07.18! Strax efter detta kom ytterligare en tidsangivelse: Tåget ankommer 07.20. Några minuter senare sprakade det till igen: "Tåget från Örnsköldsvik C mot Umeå Östra ankommer 07.25" och efter ytterligare någon minut kom meddelandet att tiden ändrats till 07.30 jämnt.
Då gav jag upp och tog som så många gånger tidigare bilen de fem milen in till jobbet för att i min tur (oanmält) flexa in en halvtimme för sent…
Gomorron!
Äntligen..?
Jag ser med spänning fram emot vad som händer på Nordmalings station kl 07.15 när tågen från Umeå och Örnsköldsvik ska mötas på spår 2. Själv kommer jag för säkerhets skull att använda den för dagen nya avgångstiden 06.05. Norrtåg spänner bågen. 😉
Gonatt!
Senaste kommentarerna