Nedrustningen av Sveriges landsbygd accelererar nu med samma typ av frenetisk ”kreativitet” som kännetecknade det tidiga 1900-talets modernisering av livet utanför tätorten. Skillnaden är bara att för hundra år sedan kämpade politiker för att få till stånd fungerande skolverksamhet, gatubelysning, vägar, bussförbindelser och postgång till folk som ägnade sig åt livsmedelsframställning. Dagens politiker ägnar sig åt motsatsen; sedan sossarna under årtionden jobbat på att undanröja möjligheten till att försörja sig på jordbruk plockar Alliansen nu fram den sista parentesen. Nu har nämligen skattesänkarpartier tagit vid efter sossarnas framgångsrika omöjliggörande av ett fullödigt liv på landet. De återstående resterna av det fäderna skapade raderas obönhörligen ut till förmån för politikernas våta dröm om ”Det förenade Europa”. Då räcker inte de krympande skatteintäkterna till att vidmakthålla ens landets mest basala infrastruktur som möjliggjort ett någorlunda anständigt liv ”utanför tullarna”. Skolor och därmed bussförbindelser samt livsmedelsaffärer försvinner i rasande takt och vissa kommuner har redan tjyvstartat på arbetet med sista kapitlet i landsbygdens historia: de drar helt sonika bort postgången och vill avsluta det hela med att släcka återstående gatubelysning.
Här skulle naturligtvis ett ”Gonatt” varit på sin plats, men jag avslutar ändå min lilla litania med ett glatt
Gomorron!