Vid månadsskiftet oktober-november författade jag några elaka rader som handlade om sossarnas beslut att lägga ned skolverksamheten i Nordmalings byar. Och som ett brev på Posten släcktes plötsligt gatlyset utanför vårt hus. Är detta en åtgärd i den offentliga spariver som är på väg att slutgiltigt ödelägga kommunens byar? Ja, då förstår jag varför.
Skulle däremot tilltaget vara tänkt som en varning kunde det kanske ha räckt för att få tyst på en kritiker från de egna leden, men för att få tyst på en oberoende politisk motståndare så krävs det mer än att släcka ett gatlyse…
Gonatt!
Etikett: sossarna
Omar blev mitt Waterloo
Att göra nya blogginlägg har blivit ett trauma sedan ämnena börjat vuxa mig över huvudet. Som exempel kan jag ta ämnet "Sossarnas problembarn Omar". En högintressant politisk händelse som inbegriper både yttrandefrihet och religionstillhörighet men som framför allt handlar om hur partiets interna angelägenheter tagits upp i köpemedia. Att anlägga en begriplig struktur på ett sådant ämne låter sig inte göras i brådrasket, och i förlängningen uppstår dessutom tekniska svårigheter när jag ska komprimera resultatet till bloggandets förtätade format.
Nej, jag får nöja mig med att skriva om det som händer i min omedelbara närhet: om blemmor i näsan, traktorn, fåglarna, vägeländet osv. Men nu har det tyvärr hänt alldeles för mycket omkring mig sedan den 25 april att jag ens kan få struktur på dessa begivenheter.
Men det lugnar väl ner sig så småningom…
That does it!
Sossekongressen enades nyss om att jama med nyliberalerna ifråga om ”vinster i välfärden” som det så vackert heter. Betydelsen av ett regimskifte efter nästa års val har därmed minskat avsevärt. Det artar sig till ännu ett låtsasval 2014!
Dåliga förlorare
Det är slående hur likartad reaktionen idag varit bland de intervjuade tidningsmakarna efter det beramade krismötet i sossarnas verkställande utskott. Man får en känska av att de har förlorat i sin kamp för att byta ut partiledaren i vårt lands största och i grunden starkaste politiska parti. Vadå starkaste? kanske någon tänker. Men tänk då efter – vilket annat parti har påverkat utvecklingen i Sverige ens i närheten lika mycket som SAP? På senare år har moderaterna hållit i taktpinnen, men med tanke på att de samtidigt omsorgsfullt trampat sönder övriga allianspartier blir maktinnehavet förmodligen enbart en randanmärkning i vårt lands politiska historia.
Den indignationsstorm som utbröt i hela landet när partiets nye ledare inte höll det (av media) uppsatta måttet visar nämligen att majoriteten av oss svenskar i själ och hjärta är sossar. Så när det enda verkligt statsbärande partiet slirar både på sin politiska kurs och dessutom inte har någon karismatisk retoriker i ledningen blir folk skräckslagna. Det kan ju ve och fasa innebära att välfärdsrivarna i alliansen får ytterligare vatten på sin kvarn och fortsätter att föröda den välfärd som socialdemokrater och vänsterpartister tillsammans med arbetarrörelsen mödosamt byggt upp under förra århundradet.
"The bottom line" är att svenska folket är heligt förbannade för att de inte fick vara med och rösta vid socialdemokraternas extrakongress vid senaste ordförandevalet. Tidningar och annan media har av samma orsak kämpat i månader för att avsätta den alltför folklige Juholt. Den här gången förlorade borgarpressen på mållinjen. Det ska bli intressant att följa denna utdragna kamp även i fortsättningen. Media kommer inte att ge sig förrän de satt Juholt på den såkallade pottan. Inte förrän dess kan de nämligen säga att de hela tiden haft rätt – och därmed bekräftat hur till och med en sten kan urholkas om man är tillräckligt ihärdig med droppandet.
Tjänstvilliga dödgrävare i media
Jag blir så less på borgerlighetens oblyga "reverserade" kampanj för Alliansen! Reverserade? Ja, eftersom media saknar indikationer om några som helst progressiva politiska initiativ från Alliansens tvingas man istället använda sin kreativitet till att smutskasta motståndarsidan. Socialdemokraterna är nu helt utlämnade åt dödgrävarna i media; Schibstedts underhuggare i Aftonbladet, Expressen naturligtvis (som trots troheten till de besuttna hamnar i skuggan av Schibstedt), TV4, TV3 och samtliga reklamkanaler, SVT-journalister med ambitionen att draftas av penningstinna TV4 osv. Arma sossar!
Gomorron!
Öronbedövande hyllningar
Varför har sossarna dumpat Mona Sahlin? De hyllningar som rullar i SVT Forum denna eftermiddag får mig verkligen att undra om partiet ändå inte gjort en tabbe som tvingat henne att lämna in. Även om Mona inte besitter ens hälften av de fantastiska egenskaper hon tillskivs i tacktalen vore hon ändå helt outstanding som ledare för partiet. Jag fattar ingenting…
Geni eller..?
Våra två halvårsgamla kattungar har trots identiskla uppväxtförhållanden utvecklats till helt olika individer. Till exempel så innebär speglandet i vår fotsida sovrumsspegel helt olika saker för de två ynglingarna. Den ena, Pricken är lagom intresserad av den medan Petter ofta sitter på byrån intill och begrundar spegelfenomenet. Och eftersom hela huset nu är grundligt inspekterat verkar han fundera över hur han ska ta sig vidare in i det gäckande rum han ser i spegeln.
Den intressanta slutsatsen av min iakttagelse blir således: Vilken av katterna är smartast? Pricken verkar vara nöjd med den verklighet han lever i men Petter ser ut att vilja gå ett steg längre. Är det geniet i honom som talar när han tar sats och hoppar rätt in i spegeln eller är han helt enkelt korkad?
Apropå speglar fick jag idén till denna blogg när den moderata spjutspetsreportern på TV4 än en gång rapade upp den numera cementerade versionen om de politiska alternativen i dagens politik. Sossarna ska gubevars mötas i huvudstaden för att brainstorma om partiets framtid efter "katastrofvalet", och det måste naturligtvis kommenteras. Reportern drog den oneliner han så ofta upprepat både under valrörelsen och efteråt: Moderaterna drivs framgångsrikt som ett företag med MUF-herrarna Reinfeldt, Borg och Slingmann i spetsen, och det är det genidrag som gjort att folk äntligen getts något begripligt att relatera till. Tyvärr är detta inte det recept som (S) ens bör försöka kopiera. Nej, det blir nog svårare för dem att bila upp den sekelgamla cement som utgör själva fundamentet för deras politik. Trots allt måste de ändå göra som moderaterna och bygga något som åtminstone framstår som nytt. Men att efterapa dem och satsa på en torpargrund som endast vilar på ett begränsat antal plintar finns förhoppningsvis inte på deras karta. Det bör räcka med att bila bort något decenniums bristfälligt armerade betonglager och göra en ny modernt förankrad gjutform, tricket är nämligen att formen ska tilltala betraktaren. Det ska bli intressant att följa den bild av återuppbyggnaden som presenteras i media framöver.
Till slut får de förmodligen göra som katten Petter och söka de nya horisonterna i sin egen spegelbild…
Gomorron!
Zapparkväll
Jag råkade igår kväll zappa in på Agenda precis då Jan Björklund intervjuades om de ohemula vinsterna i utbildningsföretagen. Vad som fick mig att göra halt med remoten var egentligen gluggen mellan det leende intervjuoffrets framtänder. Men vad som fångade mitt intresse var svaren han gav. I efterhand kan jag konstatera att mitt förtroende för denna minister – som aldrig varit särkilt starkt – inte direkt stärktes av hans uppträdande. Han intog en avvaktande men samtidigt fräck och arrogant pose och svaren blev därefter. Mycket svävande resonemang som hela tiden vederlades av den påtagligt irriterade reportern. Detta var illavarslande med tanke på ämnet; våra barn och barnbarns framtida möjligheter att fortsättningsvis hävda landet i konkurrens med länder där skolgången tas på blodigt allvar. Det kan enligt min mening finnas åtminstone fyra skäl till ministerns ickesvar:
1. Han tror sig vara så säker på att Alliansen nu har ett ointagligt övertag i väljarkåren att han inte behöver anstränga sig över hövan för att bringa klarhet i skolfrågorna. Han fortsätter att peka med hela handen och hoppas på det bästa – han sitter nämligen säkert.
2. Han är helt enkelt inte informerad i tillräcklig utsträckning om konsekvenserna ute i skolorna för att kunna svara på konkreta frågor om skolpolitikens konsekvenser.
3. Han räknar kallt med att de överläggningar som ska äga rum tillsammans med (S) och (MP) ska ge ett alibi för kommande problem inom skolväsendet.
4. Det klassiska skälet: Han kan bara se framför sig en mandatperiod i taget. Enligt det gamla sättet att se på landets politiska liv kommer sossarna tillbaka och rättar till alla oövertänkta "reformer" som förrött landets undervisningsväsende.
Gomorron!
Spekulationer
Dagens lördagsgäst i P1 var fackbasen Stefan Löfvén. Han talade vitt och brett om vad som krävs för att få partiet på rätt kurs. Plötsligt började det eka i min skalle, ett eko som sedan fick mig att visualisera följande tankar:
Nu när alla stenar ska vändas för att få ordning på Rörelsen hör man tyvärr bara de gamla namnen eka: Bodström, Östros, Löfvén, Nuder, Margot Wallström!, Bajlan, Österberg osv. Men hur man än vänder och vrider på dessa reliker uppnås inte det vridmoment som krävs för att få Partiet på ny kurs. Jag tror det behövs betydligt större förändringar – och även på många andra plan.
Ett delat ledarskap är ett exempel, många uppslitande nomineringsbataljer undviks om man får två kandidater som kan komplettera varandra. Dessutom får inte de nya ansiktena vara förknippade med den sekelgamla inavel som kallas vänskapskorruption.
Sossarna måste i fortsättningen försiktigt glida ur det grepp som LO har om rörelsen. I dagens mediesamhälle bör aktörernas samhällsroller vara mycket tydliga. Jag tror en separation mellan det politiska och det fackliga är oundviklig på sikt och att en sådan delning dessutom skulle vara mycket vitaliserande för båda parter.
Och eftersom det i dag är comme il faut att ha åsikter om vad alla andra ska göra tar även lilla jag mig den friheten. Alltså föreslår jag att Guteland och Astudillo nomineras till ordförandepar vid extrakongressen i mars. Det vore en bra start på kommande valperiod.
Senaste kommentarerna