Etikett: stress

Tankefragment i hallonsnåren

Av , , 1 kommentar 9

jag_lusen_blogg

När jag stod mitt i de välmatade hallonbuskarna och plockade Guds gåvor i morse började tankarna vandra. En naturlig koppling mellan mitt bärplockande och nödvändigheten av att – som man gjorde förr – plocka bär för sin försörjning har blivit alltmer uppenbar sedan jag blev pensionär. I och med att 65-årsdagen inföll halverades min inkomst vilket innebär att jag radikalt får ändra på min livsföring. Bärplockning som tidigare varit mest ett tidsfördriv, är nu även en del av försörjningen. Och apropå kommande dagar började tankarna vandra. Vilket liv jag tidigare levt och vad är det som medfört att pensionen är så knaper.
För det första har jag aldrig varit helt utan arbete och aldrig arbetat med saker som jag inte trivts med. När jag avslutat anställningar har det alltid varit för att jag velat pröva mina vingar som egen företagare (oftast som underleverantör) – och tvärtom. Dvs. när jag ledsnat på pappersexercisen, avsaknaden av ledigheter, stressen och den relativa otryggheten har jag sökt anställning på företag. Jag kan således se tillbaka på ett arbetsliv som fyllt mig med arbetsglädje och gott självförtroende men dessvärre har jag inte haft möjlighet att lägga något på kistbottnen. De intäkter jag lyckats skrapa ihop från snåla och ibland rent ogina kunder har jag tvingats dela med diverse hyresvärdar, maskinleverantörer och revisorer. Och de rester som eventuellt blivit kvar har statens förlängda arm Skatteverket tagit bästdelen av.
Men jag klagar inte, för jag är frisk och för det mesta har jag vaknat lycklig i min egen ägandes säng varje dag i världens bästa land med det överlägset bästa klimatet och tillrågapåallt på den mest underbara platsen. Dessutom får jag bo tillsammans med världens bästa livskamrat i eget hus som omges av en oändlig tomtyta. Jag har tre fantastiska barn och många barnbarn samt en fantastiskt pigg gammelmormor på nedervåningen som varje dag ger mig perspektiv på tillvaron.
Till sist kan jag skryta med att jag alltid varit noga med laglydigheten – den enda av våra lagar jag struntat i är Jantelagen, den är mitt toapapper…
Gomorron!

Kliande oro

Av , , 4 kommentarer 7

Efter att ha levat ett rörligt liv i drygt 63 år har mina kroppsfunktioner börjar agera oroade självständigt. Under den vanliga vardagslunken känner jag lyckligtvis inte av min skruttiga gamla kropp överhuvudtaget. Det är – i bästa fall – endast den allra översta "extremiteten" som känns riktigt närvarande. Därför blir jag fundersam när det plötsigt börjar klia på höger smalben och vänster axel följt av en småmolande huvudvärk. Något i det autonoma nervsystemet har sparkat igång kliandet men sorgligt nog vet jag absolut ingenting om orsaken. Nu har detta pågått i två dagar och jag börjar bli allvarligt oroad, vilket innebär att de kliande stressexemen får extra skjuts och att hela jaget nu hamnat i ett kliande inferno. Kanske beror det hela på att det är alltför lugnt i dessa dagar av jule- och nyårsfrid.
Förhållandet att det kan bli för lugnt är förvisso ytterligare en faktor att oroa sig för inför den stundande pensioneringen…
Gomorron!

Tidsstudie

Av , , Bli först att kommentera 8

I morse funderade jag (i skarpt läge) varför jag blir sen till tåget varje morgon. Det behöver väl för f-n inte ta nästan en halvtimme att komma sig iväg på morgonen – och då är det tajt. Inget surfande, inget bloggande eller kelande med katter osv. När jag var yngre var transportsträckan mellan sängen och ytterdörren bara en tredjedel så lång – utan stress. På tåget in till stan i morse roade jag mig med att göra en enkel tidsstudie för att visa för mig själv var tidstjuvarna fanns. Men ack, jag kan bara konstatera att varje moment är tillräckligt slimmat som det är, det är bara att bita ihop och åtminstone försöka hålla ställningarna den tid som återstår till pensionen.