Etikett: tåg

Steglängd

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag har ibland tagit mig före att promenera korta bitar längs järnvägen. Dessa promenader har dock inte blivit så långa på grund av att jag tvingats ta alltför korta steg. Men nu har något hänt, längden mellan slipersarna känns numera väl anpassade för mina steg. Med åldern har tydligen steglängden avkortats med någon decimeter och därmed anpassats till de villkor som gäller för järnvägspromenader. Däremot har både syn och hörsel tagit stryk av tilltagande ålder så det har såattsäga jämnat ut sig. Att promenera längs järnvägen kommer därför aldrig att bli min Cup of tea och det är också så det ska vara. Alltså back to Square One!
Gomorron!

slipers_IMG_5480

Återbesök i arkipelagen

Av , , Bli först att kommentera 8

Igår när min vän Torbjörn H. guidade mig genom den ”djungel” av grund som omger de öar och kobbar som utgör kuststräckan mellan Hörnefors och Norrbyskär drog jag mig till minnes den äventyrliga seglats jag och min bästa kompis gjorde i början av 1960-talet. Pråmvraken vid Hörneåns utlopp låg fortfarande kvar och bland dem även ett par gamla segelförsedda livbåtar. I ungdomligt oförstånd lastade vi upp våra mopeder i en av båtarna och påbörjade en mödosam seglats ut till Norrbyskär i den svaga nordostliga vinden. Ingen av oss hade seglat förr och årorna var inte till stor hjälp, de var de mycket tunga och tillsammans med sjögången i den långa dyningen blev det nästan omöjligt att få ned årbladen i vattnet. Det var dock sommarlov, vi hade ingen brådska och vad jag minns åkte vi bara en sväng på Norrbyskärs enda gata innan vi återvände till båten för att påbörja hemfärden. Ett starkt minne som dyker upp varje gång jag kommer i kontakt med ordet Norrbyskär.
Igår åkte jag som sagt ungefär samma sträcka, men nu i en öppen och mycket sjösäker motorbåt tillsammans med min vän sedan några år Torbjörn. Målet var den lilla ö nära Norrbyskär som utgör boplats för cirka 600 skarvar. Kameran gick naturligtvis varm i den gungande båten och när jag upptäckte att marken på ön var i princip täckt med ungar gick jag i land för att fotografera. Här kommer ett axplock av de 485 klick jag avfyrade. Även denna färd kommer att bli ett minne för livet.
Gonatt!

skarvar_IMG_9242

barnkammare_IMG_9298

barnkammare_IMG_9318

stoisk_IMG_9373

detalj_IMG_9388

strandskata_IMG_9117

flyende_IMG_9269

civilister_IMG_9468

pramar_IMG_9486

vindkraft_IMG_9544

 

Uppvaknanden

Av , , Bli först att kommentera 11

De delar av huvudet som legat i dvala de två senaste veckorna pga olympiska spelens morgontv börjar sakta reka till sig. I dagens morgonnyheter berättar en regiontrafikchef från mellansverige varför det blivit jättedyrt att åka kollektivt i hans län. Det har nu visat sig vara billigare att ta bilen till jobbet än att ta bussen/tåget och hans förklaring kan få till och med en nyvaken halvt avdomnad hjärna att restarta. Svaret är nämligen att de nyinköpta och svindyra miljöbussarna tvingat trafikbolagen att kraftigt höja biljettpriserna vilket i sin tur gjort biljetterna för dyra för resenärerna.
Så nu är pendlarna tillbaka till ruta ett och tar bilen till jobbet…
Gomorron!

”Vi måste alla sätta oss ner”

Av , , 5 kommentarer 15

De personer i förtroendeställning som använder detta uttryck har förmodligen något i sin ryggsäck som bör "pudlas". Gör man sedan det i samband med försöken att komma tillrätta med problemen med infrusna tåg är det verkligen uppseendeväckande. Vårt land har haft järnvägstrafik i över hundra år och när man som hr Bergkvist kommer dragande med "att sätta sig ner" och "titta på" hur tåg fungerar i vårt kallt klimat utmanar man sin publik.

Saxat ur dagens VK:
Erik Bergkvist (S) ordförande i Region Västerbotten ser det som viktigast nu att försöka få trafiken att fungera.
– Sedan måste vi få i gång en diskussion om lagstiftningen. Nu skyller alla på varandra och ingen tar ansvar. Trafikverket skyller på Norrtåg och Norrtåg på Trafikverket. Det skylls också på den som upphandlat inköpen av tågen. Vi måste alla sätta oss ner och diskutera hur tågtrafik ska kunna fungera i kallt klimat, säger Erik Bergkvist.

Skulle inte den frågan ha ställts redan innan man beställde fordonen?

P.S. Tågen hyrs av "företaget" Transitio och därmed borde problemet i den bästa av alla avreglerade samhällen vara löst; man säger upp de avtal som inte fyller kraven och vänder blicken mot en andra uthyrare.
Gomorron!
 

Det ger jag fan i!

Av , , Bli först att kommentera 5

Tågen går tydligen fortfarande lite sådär längs kusten häruppe. Själv har jag som glad pensionär lagt ned tågåkandet till och från jobbet nu och kan äntligen instämma med Albert Engströms stins för hundra år sen:
"En stins i Skåne tillbringade sin semester på det väl enligt hans åsikt idealiska sättet, att han satt på sin stations perrongsoffa åskådande ankommande och avgående tåg, som han ju icke behövde befatta sig med, samt lät sin njutning utmynna i upprepade:
– Där kommer ett tåg, dä ger ja fan i! Där kommer ett annat tåg, dä ger ja också fan i!"

Gomorron!

Hvergang

Av , , Bli först att kommentera 4

Ordet "Hvergang" har fått en ny innebörd sedan jag började åka tåg till jobbet. 9 av 10 resor mankerar, varje dag har endera resan till eller från Umeå strulat. Det går inte att boka tider på morgonen eftersom ankomsttiden till jobbet varierar från dag till dag liksom även hemkomsten. Och nu har tydligen även motorvärmarna vid Resecentrum smittats med samma ERTMS-virus som drabbat Botniabanan vilket medfört att osäkerheten i konceptet är total. En minus 27-gradersdag frös bilen ihop till den grad att gaswiren fastnat i "plattläge". När jag trampade ned kopplingen åkte varvräknaren upp till 7.000 varv och jag fick bromsa mig hem. Säkerheten på spåret måste däremot bli 100-procentig eftersom tågen tvärstannar på varje aldrig så liten digital impuls. Den gordiska knut som byggts upp av detta motsatsförhållande mellan resesäkerhet och resekomfort kommer förmodligen aldrig att kunna lösas eftersom man så grundligt kopplat bort de mänskliga faktorerna ur tekniken.
En underliggande fråga har på senare tid fått allt större utrymme i mitt huvud eftersom jag nu gett upp hoppet om att detta resesystem någon gång ska fungera till 100 procent och det är ansvarsfrågan. Vem eller vilka är det som är ansvariga för detta helt surrealistiska debacle?
Gomorron!

En funderation

Av , , Bli först att kommentera 3

Varför är det så att man kan träffa en person dagligen i åratal; på bussen, tåget, mataffären eller i bostadsområdet och enbart nicka igenkännande utan att en gång hälsa ordentligt för att sedan när man träffs i någon annan situation någon annanstans plötsligt blir väldigt tjenis. På Alvik, Arlanda eller överhuvudtaget i Sverige hälsar man på ett naturligt sätt på en sådan bekant och byter kanske t.o.m. några ord med varandra. Och ju längre bort man befinner sig från hemmiljön desto varmare blir ett överraskande möte. Skulle tro att om jag mötte en sådan bekantskap i Sydamerika eller Kina skulle jag förmodligen kasta mig i min flyktiga bekantskaps armar – och komma undan med det…

Alternativen borta

Av , , Bli först att kommentera 4

Läste just i dagens papperstidning om gammbilen från museet som ska på långresa. Den fraktas nämligen ned till Elmia-mässan. Notisen avslutas med att en förklaring av bilens goda skick. Den användes inte så ofta på grund av det dåliga väglaget på dåtidens landsvägar. Att man ändå tog sig dit man skulle berodde antagligen på att det på den tiden fortfarande fanns alternativa färdmedel. Ett ofta begagnat alternativ var hästskjuts och i annat fall stannade tågen bara man befann vid banvallen och vinkade till lokföraren. Idag har vi gjort oss av med båda dessa alternativ, men vägarna är fortfarande lika oframkomliga i glest bebyggda trakter. Tåg- och hästskjutsalternativet försvann under 1960-och 70-talen när sossarna avfolkade landsbygden, och vi tjurskallar som finns kvar är hänvisade till att riskera både liv, lem och dyr bil för att förflytta oss i landskapet sedan alltfler bussturerna dragits in och alternativ därmed saknas helt.
Gomiddag!

Boota om ”operatörerna” istället!

Av , , 2 kommentarer 4

I morse när jag kom till resecentrumet i Nordmaling var förvirringen total. På Trafikverkets (?) display stod att läsa Avgång Umeå Östra 07.17 Inställd, strax intill stod det Beräknad avgång 07.27 och längst till höger stod att läsa Buss ersätter. För säkerhets skull gick jag därför till "Gaten" för att kolla med någon av busschaufförerna vad som gällde. Jag inledde frågandet med att förklara vad displayen meddelat, varvid han pekade på busstationens egen lilla display. Där stod nämligen Avgång Umeå 07.31. Mannen ryckte dock snabbt upp min plötsligt neddragna ridå när han lugnt meddelade att ersättningsbussen naturligtvis avgår enligt den turlista Norrtåg (Trafikverket) ursprungligen aviserat, oavsett vad alla displayerna visade.
Rubrikens "Boota om" syftar på de korta meddelanden resenärerna ibland får tugga i sig när Botniabanans tåg plötsligt stannar, vilket ibland kan ske två-tre gånger efter varandra med någon minuts mellanrum. Då sprakar det till i högtalaren och tågföraren meddelar med luttrad stämma att han måste boota om lokets dator för att få tåget att reagera.
Förvirringen som råder på alla dessa digitala displayer beror naturligtvis på att det är alltför många kockar inblandade i trafikförsörjningen. De arbetar tydligen helt oberoende av varandra och tillsammans skapar de en soppa som definitivt inte inte retar resaptiten. Till min förskräckelse har jag däremot märkt att en hittills halvsovande speldjävul vaknat till liv inom mig. Jag vet nämligen aldrig om jag ska åka tåg, buss eller bil till arbetet på morgonen. Och inte ens när jag står framför de lysande dioderna på resecentret är jag säker på hur det ska bli. Kanske kiosken så smånomgom kan komplettera sitt utbud med oddsindikator och erbjuda spel som förströelse för väntande resenärer?
Och apropå alla dessa uppdykande "operatörer" så är de på väg att helt erodera det förtroende de riktiga operatörerna, dvs kirurgerna är så beroede av. Någon av företeelserna borde således byta beteckning… 😉

Flex in absurdum

Av , , 2 kommentarer 4

Vad är det som gör att allt ska flexas nuförtiden? Är det möjligtvis den obetvingliga "globaliseringen" som fått Sverige att bli mer kontinentalt när det gäller att hålla förutbestämda tider? Jag har för mig att det här landet tidigare varit ett föredöme ifråga om att hålla tider – ibland in absurdum – alltså både i tid och otid.
I morse kändes det som om vi var statister i en TV-parodi om avregleringen av tidshållandet i landet. Sverige är trots allt det mest avreglerande landet i klassen. Och morgonens debacle när jag skulle ta tåget från Nordmaling till Umeå gav både syn för sägen och var tyvärr ingen filminspelning, det var verklighet.
På Nordmalings Resecentrum lyste det med ljusblå bokstäver på displayen när jag kom in i hallen: Ny tid 07.18. OK tänkte jag, tre minuter – vad är det i ett liv? Men den avvikande blå färgen varslade ändå om att något gått snett även för våra norrtåg idag. Men så när högtalarrösten meddelade "Tåg från Örnsköldsvik C mot Umeå Östra ankommer strax på spår 2" tog jag ändå med viss förväntan rulltrappan ned till perrongen. Väl nere sprakade det dock till i högtalaren igen och rösten talade om att tåget var försenat och skulle komma kl 07.18! Strax efter detta kom ytterligare en tidsangivelse: Tåget ankommer 07.20. Några minuter senare sprakade det till igen: "Tåget från Örnsköldsvik C mot Umeå Östra ankommer 07.25" och efter ytterligare någon minut kom meddelandet att tiden ändrats till 07.30 jämnt.
Då gav jag upp och tog som så många gånger tidigare bilen de fem milen in till jobbet för att i min tur (oanmält) flexa in en halvtimme för sent…
Gomorron!