med Don’t Wanna Go Home rullade på MTV när jag vaknade i morse. Egentligen skulle man titta mer på MTV. För mig är det lätt att vara öppen för nya influenser i ensamma morgonstunder. Snart nog blir man påmind om sin relativt höga ålder och det krävs en hel del mod för att zappa över från Nyhetsmorgon till MTV när dagen väl kommit igång för den övriga familjen.
Men egentligen är det gammfilmer med Humphrey Bogart eller någon annan av min ungdoms favoriter som lett mig till denna vederkvickande upplevelse. TVn är oftast inställd på kanal 4 när den stängs av på kvällen och då tvingas jag zappa till TCM som är min vanliga morgonkanal. De senaste kanalsökningarna har tämligen 100%-igt kastat om den vanliga ordningen i den digitala TV-apparatens obegripliga "favoritlistor".
Jag gillar nämligen gammfilmer med Humphrey Bogart och brukar slötitta på dem innan de "riktiga" morgonprogrammen startar och vardagens invanda ruljans tar sin början. Jag vet dock inte vem, var och hur Jason Derulo kommit i ropet men det är av underordnad betydelse. Vad jag vet är dock att det gäller att ta tillfället i akt och njuta av den stund av verklighetsflykt videon erbjuder. Bogart kommer att vara kvar för evigt i dumburken men Derulo kan vara borta redan i morgon.
Gomorron!
Etikett: TCM
Oneliner
Morgonens svartvita TCM-film Urladdning (Clash by Night) innehöll ett otal stensäkra oneliners. Som när den försmådde älskaren (Robert Ryan) i en mening sammanfattade orsaken till varför den vidlyftiga kvinnan (
Barbara Stanwyck) ville återvända till maken och dottern Gloria. Ungefär så här: "I know that your child is your whole world wrapped up in a fury blanket".
Gomorron!
Ride him, Cowboy!
Det blev en rivstart denna morgon. John Wayne i praktform rider i "fast motion" över prärien medan jag äter frukost. Filmen är från 1932 och måste vara en av de första ljudfilmer Wayne var med i. Det som är mest fascinerande med dessa gammfilmer är dekoren i bakgrunden. Ibland hör man att hästar och människor klapprar på trägolv fast de förmodas promenera på prärien. Som gammal entreprenör funderar jag ibland på hur många dekormålare som krävdes för att fixa miljöerna i alla dessa pekoral från filmens barndom.
Wayne var en mycket produktiv kommunistätare som dog redan 1979 men har fått nytt liv i mitt kära TCM. Mina barnbarn kommer dock aldrig att ens höra hans namn.
Gomorron!
En snyftare
har fått rensa mina ögon denna morgon. Har nämligen tittat på filmen Cimarron med Glenn Ford på TCM. En extra prima propagandafilm made in USA som hyllar den ensamme pionjären som trots motstånd sin sociala situation följer det egna samvetet. Hans sockersöta hustru däremot tar tillvara de möjligheter som erbjuds och skapar i makens kölvatten en förmögenhet. Filmen slutar med att maken dör i kriget och i slutscenen står hans tårfyllda hustru i balkongdörren och tittar mot stjärnhimlen.
Sanningen att säga zappade jag till Minnenas Television under tiden filmen pågick och är nu till brädden fylld av sentimentalitet. Moltas Eriksson och Lennart Hylands liv hade förmodligen vissa likheter med filmens Yancey, de lämnade säkert också en del offer vid sidan om den väg de valde.
Sedan finns alla vi andra, som inte förmådde göra något helhjärtat utan enbart är offer för omständigheterna. Det kanske är den egentliga omständigheten som gör att tårarna rinner utför kinderna denna soliga söndagsmorgon.
Gomorron!
Senaste kommentarerna