– Jag har söndag idag, undslapp jag mig för nån timme sedan.
– Det har jag också, svarade Britta.
Jag antar att det beror på att vi inte fick någon tidning denna lördagsmorgonen. Känslan beror förmodligen att vi under årtionden varit vana att plocka morgontidningen ur lådan varje vardag. Att inte behöva purra lådan på morgonen har betytt att det är helg. Ingen tidning på morgonen betyder även att man inte klär sig helt ”vardags” samt att stämningen i huset blir lite extra avslappnad. Tänk att avsaknaden av morgontidningen kan skapa en sån utpräglad helgkänsla!
Etikett: tidningen
”Hen lever sin dröm”
Att göra upp eld i pannan är snart ett minne blott. Nu står ett färdigmonterat jordvärmeaggregat och stampar otåligt för att bli inkopplat i husets varma kärlsystem. Att stå och riva sönder gamla tidningar på morgonen har med åren varit ett underbart sätt att påminnas om lokala händelser som man kanske inte upptäckt under småstressigt morgonläsande tidigare. Ibland har jag blivit stående i pannrummet ett bra tag om jag hittat en gammal övervuxen nyhet, kulturartikel eller dödsruna som jag inte sett tidigare. Flera gånger under åren har jag hittat rubriken ”Hen lever sin dröm…” varvid jag läst ingressen och sedan tänkt ungefär ”- Kul för den då!”. Men i morse fastnade jag direkt när jag ännu en gång såg rubriken.
– Men det är ju det jag gör och alltid har gjort! stod plötsligt med versal eldskrift i den inre version av verkligheten som hjärnan inrymmer. Jag har faktiskt utan att ha behövt anstränga mig särskilt mycket under hela mitt liv förfinat en dröm om ett bra liv. Nu står jag här för kanske sista gången och repriserar utgångna tidningar för att få varmt i det hus som fortsättningsvis ska värmas upp av jordens egen överskottsenergi.
Så jag behöver inte längre påminnas om att man kan leva sin egen dröm utan att märka det. Nu har jag äntligen fattat galoppen och detta faktum lägger ett varmt täcke av tacksamhet över att ha fått levat det liv jag levt…
Gomorron!
KLAPP-avdrag?
Nu slår VK på trumman för välgörenhetsklappar till "fattigdomsbarnen". Men hur kul kan det vara för en redan utsatt barnfamilj att via den avdragsstinna medelklassen förses med opersonliga klappar till barnen? Vore det inte mer klädsamt av tidningen om de puschade för förändringar av högerpolitiken så att fler kunde fira en jämlik jul? Att med välgörenhet städa upp efter en empatibefriad politik känns väldigt främmande för de flesta i min generation.
Men om vi nu ska vara så (M)oderna och framtidsinriktade kunde man väl för skams skull iallafall tillskapa ett KLAPP-avdrag riktat till de sämst ställda. Och har de inga inkomster att deklarera kunde de åtminstone få ett schablonbidrag på 50% av de köpta klapparna (mot kvitto). För när allt kommer omkring är ju även ROT- och RUT-avdragen en typ av bidrag. Men dessa två presenter är förstås avsedda för den del av landets röststarka medelklass som avskyr bidrag…
Senaste kommentarerna