I morse funderade jag (i skarpt läge) varför jag blir sen till tåget varje morgon. Det behöver väl för f-n inte ta nästan en halvtimme att komma sig iväg på morgonen – och då är det tajt. Inget surfande, inget bloggande eller kelande med katter osv. När jag var yngre var transportsträckan mellan sängen och ytterdörren bara en tredjedel så lång – utan stress. På tåget in till stan i morse roade jag mig med att göra en enkel tidsstudie för att visa för mig själv var tidstjuvarna fanns. Men ack, jag kan bara konstatera att varje moment är tillräckligt slimmat som det är, det är bara att bita ihop och åtminstone försöka hålla ställningarna den tid som återstår till pensionen.