Vid närmare eftertanke vore det helt fantastiskt för oss som bor i den nedläggningsutsatta delen av Nordmaling om Umeå och Nordmaling bytte kommunalråd. Idén kom när vi gjorde en sväng runt Långvattnet i kvällningen. Vissa byavägars underhåll prioriterats på sätt som i förstone kan se helt obegripliga ut eftersom andra ”likvärdiga” byar har i det närmaste oframkomliga vägar. Förklaringen är att byar som inhyser lite ”finare” folk, exempelvis högre tjänstemän/politiker inom stat och kommun, endera är bosatta i dessa eller har sin sommarstuga där. Och eftersom högvälborne hr Holmlund har sin retreat i Långvattnet skulle det förmodligen räcka med denna i sammanhanget försumbara åtgärd som kastbyte mellan de två kommunernas toppar för att hela kommundelen kunde komma i åtnjutande av betydligt drägligare levnadsvillkor. Och som en extra bonus skulle vi i röda rappet få tillgång till fiberburet bredband, travfantasten Lennart skulle aldrig stå ut med ATGs hopplöst långsamma hemsida, den är nämligen som en lus på tjärsticka i landsbygdens mobila bredbandsaskar…
Etikett: tjänstemän
Vardagssnäll
Jag har alltid haft problem med dagar typ Alla hjärtans dag. Och det beror inte på jag har dåligt samvete för att gårdagen blev en vardagslunk utan inköpta blommor. Jag missar nämligen oftast almanackans (och även handelns) inprickade godhetsdagar. Jag tycker det är viktigt att göra varje dag till en bemärkt dag genom att tänka efter hur man beter mig mot sina närmaste. Ärligt talat har man väl tagit till en blomkvast någon gång för att döva sitt dåliga samvete, men jag har bestämt mig för att ägna resten av min jordevandring till att göra allt för att vara till hands för människor i min omedelbara närhet.
Utanför denna sfär, t.ex. bland politiker och tjänstemän kan det därför bli tufft när jag upptäcker att de inte klarar av att ta ansvar för sina uppdrag. För till syvende och sist hänger mycket på att även dessa människor gör sitt yttersta för att mina närmastes tillvaro ska bli så dräglig som möjligt.
Gomorron!
”EU” bör gå charmkurs
Det sitter fortfarande som en liten plita i huvet, irritationen över den oborstade man som häromdagen uppehöll vid en dikeskant intill vårt hus. Egentligen var det två för mig helt okända människor som höll på med något som jag inte bett dem om, den andra personen var dock lite mindre och syntes knappt i åkern. En stor brun SUV (från Hertz) stod på infarten och paret verkade ha varsin digital mojäng i handen.
Med en stor portion nyfikenhet och en lite mindre portion irritation gick jag ned till dem för att fråga vad de höll på med. Och trots att jag ställde mig ca en meter från mannen iddes han inte ens lyfta på blicken och hälsa utan fortsatte lugnt med sitt pickande på instrumentet. När jag slutligen kände mig tvingad att trots allt säga något sa jag med återhållen irritation: Hej, vad gör ni här? Svaret kom snabbt och utan att mannens tydliga irritation hölls tillbaka: Vi är från EU!
Så trots att tjänstemännen uppehöll sig mitt framför mitt hus, parkerade på infarten till min åkermark samt att de inte var föranmälda ansåg de sig inte vara skyldiga att svara på min högst relevanta fråga. (Till saken hör att min mark slås och underhålls av traktens enda jordbrukare och det är naturligtvis därifrån ansökan om EU-bidrag emanerat.)
Detta är dock en i sammanhanget irrelevant omständighet. De allsmäktiga tjänstemännen "från EU" borde få lära sig hur fältarbetare ska uppträda när de utför sitt arbete i folks omedelbara närhet. Så betungande kan en hälsning trots allt inte vara. Det är som bekant rätt glest mellan oss fastboende här ute i spenaten.
Gomorron!
Senaste kommentarerna