Paradoxalt nog delar SD och IS på programtiden i TVs nyhetssändningar. Denna morgon handlar första halvan om de förödande konsekvenser SDs agerande kommer att få för arbetet i Sveriges riksdag och resterande nyhetstid ägnas åt IS mördande i Mellanöstern. Och trots de yttre yttre skillnaderna är organisationerna två sidor av samma mynt. Metoderna är naturligtvis helt väsensskilda men syftet är detsamma: ur kaosskapande åtgärder ska makten vridas ur händerna på folkvalda majoriteter.
Paradoxen är total.
(Och som ett brev på posten kommer samma konstaterande från Daniel Suhonen idag!)
Gomorron!
Etikett: TV
”Jag är så glad att jag är svensk. Pip, pip!”
____________________________________________________________________________
En typisk zapparkväll framför TVn. Jag hann hacka sönder många olika idrotter på min egen välpreparerade ”sport-TV-skärm” innan jag återgick till Svt. Då strömmade oemotståndligt ljuv musik emot mig och fick mig att stanna kvar, det var nämligen P3Guldgalan som pågick. Aviciis virala succé Wake me up kom plötsligt till att tjäna som ett uppvaknande från nätets invandringsfientliga blogg- och twitterkonversationer samt de anonyma kommentarsfältens Sverige jag blivit invaggad i på senare tid. Detta fick mig i sin tur vilja travestera vad jag läst i dagens Aftonblad där Carin Jämtin i en helt annan fråga konfronterades med uppgiften att en del kända profiler kastat in den (s)-märkta handduken och nu vill låta sig frotteras av det i dagarna brett utlagda (v)-badlakanet. Såhär skrev tidningen:
…”Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin tar avstånd från att partiet gått åt höger under Stefan Löfvéns ledning.
– Jag delar inte de 10 procentens uppfattning. Jag delar den uppfattningen som 90 procent har, att vi inte gått åt höger, säger hon om resultatet…”
I min tappningen blir det såhär:
– Jag delar inte de 10 procentens uppfattning om invandringen. Jag delar den uppfattningen som 90 procent har, att vi inte ska smälla igen dörren i ansiktet på människor från utsatta områden som behöver skydd..
Jag tillhör de 90 procent av befolkningen som uppskattar det vidöppna Sverige som i alla tider vitaliserats av det kulturella inflytande som människor från andra länder bibringat oss när de kommit hit.
Gonatt!
Gotland på diskbänken
När reportaget om den gotländska medeltidsveckan visades på TV häromdagen kom tanken på att eventuellt åka dit till sommaren. Ingen av oss har varit till den sägenomspunna ön tidigare och imorse kom ytterligare en påminnelse om Gotland när denna silhuett skapades av sölet på diskbänken.
Gomorron!
”Doktor Wiklunds gummi?”
Tecknen på att den gyllene medelåldern nu passerats och vandringen på ålderdomens gråstensbelagda avenyer anträtts blir ibland övertydliga. Försämrad hörsel och syn kombinerat med en stelnande hjärna gör ibland konversationen med den livskamrat man delat vått och torrt med under de senaste 47 åren till ett hopkok av fantasifulla obegripligheter. Som ikväll när jag kom in i vardagsrummet och frågade min älskade vän vad hon tittade på för TV-program (vi har varsinn TV).
– Special Victims Unit, svarade hon lite förstrött.
– Va? Doktor Wiklunds gummi? Det var nåt nytt, replikerade jag.
Varpå vi skrattade på det sätt man gör när sömnen börjat ta över de redan avskavda själsliga förmögenheterna.
Gonatt!
VM för inkontinenta
Man brukar säga att reklamavbrotten i TV-rutan iallafall har en bra funktion, man kan passa på att besöka toan under reklamen. Men, och ett stort men, när reklamen blir viktigare än programmen och utsändningen bryts en gång i kvarten blir TV-rutan till slut otittbar. Girigbukarna i Bonnier-huset har lyckats tillskansa sig årets friidrotts-VM och har tydligen sett sig som sin uppgift att enbart pliktskyldigast fylla tiden mellan reklamavbrotten med korta avsnitt ur VM-menyn. Alternativet Eurosport försöker åtminstone fokusera på att presentera tävlingarna på ett seriöst sätt med korta och väl inplanerade reklamavbrott. Tävlingar av den här digniteten borde för Guds skull sändas i någon av de reklamfria kanaler som alla har tillgång till, för i det här sammanhanget är Fyran bara bort-bort!
Gomorron!
Eurovision-dissarna
i VK tycker att SVT ska fråntas rättigheterna till direktsända folkliga evenemang. I de dysterkvistande marknadsliberalernas Sverige ska reklamfinansierade kanaler ta hand om det folk helst vill se i sin TV. Endast "tråkiga" program ska vara tillgängliga för den tysta majoriteten. Jag vill istället vända på kuttingen och anser att de tillställningar som lockar mest tittare naturligtvis bör sändas till så många som möjligt, dvs till alla som har betalat licensen. Varför ska vi alltid måsta göda riskkapitalisterna med extrapengar för att få tillgång till etermedias mest åtråvärda begivenheterna när "vårt egna" Sveriges Television anser sig ha tillgång till de medel som krävs för sändningarna? Dessutom tror jag många med mig är beredda att betala någon tia extra för att slippa de utdragna sändningar som blir resultatet om evenemangen ska mixas med slaskiga reklamavbrott stup i kvarten. Och hur dessa dysterkvistar till journalister kan tycka att det är för lite kultur i SVT fattar jag inte. Utbudet i Tvåan matchar utmärkt den lättare repertoaren i Ettan, sådeså!
Midsommardagsmorgon
"Sång och musik hämtad från den kristna sångskatten med en rad svenska artister. Gäster denna vecka är Sonja Aldén, Bengt Johansson och Ida Möller. Programledare: Nils Börge Gårdh."
Apropå tro så tror jag att denna morgon blev en vändpunkt i mitt inre liv. När jag slog på TVn uppenbarade sig Rasmus tillsammans med luffaren Allan Edvall i TV-rutan. Jag älskar Allan och kan egentligen inte få nog av att både se honom på film och höra honom sjunga. Men ack, så nattståndet det kändes att se alla schabloner staplas på varandra i den nu rätt åldersdigra filmen. Efter fem minuters tittande (och lyssnande) var jag trots den store skådespelaren nästan illamående av den tramsiga handlingen och hade fått nog. Som vanligt vid sådana tillfällen brukar jag alltid börja med att trycka på fjärrkontrollens etta och sedan fortsätta zappandet uppåt. Men, och nu kommer det: jag kände redan på nummer ett att jag nått de höjder jag var ute efter. Nils Börge Gårdh, som för mig alltid framstått som en lismande symbol för den krämande kristenheten, ledde ett sångprogram med artister som kändes mer äkta än en aldrig så genuin Allan Edvall. Så nu tror jag. Jag tror faktiskt jag håller på att bli gammal – och vis…
Gomorron!
P1 i svinottan
I morse åkte jag åter bil i svinottan. Det har jag iofs gjort i flera decennier vid det här laget, men iochmed pensioneringen är denna kontemplativa morgonstund numera ett minne blott. Det har verkligen varit ett energigivande startskott på arbetsdagen. Jag lyssnade nämligen på P1s morgonprogram som innehåller färska nyheter, reflekterande krönikor och intervjuer med aktuella personer i de mest skilda ämnen.
Som sagt har jag komme-borte de här stunderna nu när jag inte sitter i bilen på morgnarna. De ytliga morgonprogrammen i TV har fått ersätta den sprakande men alltid intressanta radiokanalen. Visst saknar jag jobbet med allt vad det innebär av socialt sammanhang och utveckling av mitt yrke, men det vete f-n om inte timmen i bilen på dagarna är det jag allra mest saknar. Saknaden bottnar förstås i att avslutningen av arbetslivet är så definitiv och av den anledningen väl förankrad i medvetandet medan det lika dagliga radiolyssnandet bara har avslutats.
Gomorron!
Läppar…
Inte ofta jag ser reklam på TV, men det händer. Till exempel såg jag läppstiftsreklamen under Lets Dance ikväll. Varför har ingen kommit på att det finns sätt att fördubbla försäljningen av läppstift?
.jpg)
Gonatt!
Blazer, eller..?
Jag vet inte vad plagget heter – är det blazer, kavaj eller kostymsjacka? – men jag har i hela mitt vuxna liv sökt efter en men inte lyckats hitta nåt som passar. Nu ser jag Richard Hobert på TV och han har just en sådan på sig. Visst har jag provat en lång rad liknande plagg när jag strosat omkring i klädaffärerna, men de har liksom inte känts lika sköna som de ser ut att vara på andra. Om det beror på min motvilja mot plagg som stramar runt armar och axlar eller om det helt enkelt inte finns "kavajer" som passar mina former vet jag inte, men efter detta TV-inslag måste jag göra ett nytt försök. Kanske hos Häggströms i Lögdeå. Undrar om de har helgöppet såhär på höstkanten?
Gomorron!
Senaste kommentarerna