Torehammar i P3 intervjuar utrikeskorrespondenter och frågar den rysslandsstationerade journalisten Maria Persson-Lövgren om vad hon anser om rysk medias rapportering kring Ukraina-frågan. Samtalet berör även medias roll när det gäller att ”forma opinion” (som det heter). I Rysslands fall handlar det naturligtvis om diktatorisk propaganda i motsats till den allsidiga och demokratiska rapportering vi matas med här i väst. Som exempel anför en indignerad Maria att det ryska mediamaskineriet lägger stor emfas på rapporteringen om enskilda ryska journalister som antastas av ukrainsk mobb. Att tiotals journalister från västlig eller ukrainsk media tvingas utstå liknande behandling från prorysk dito nämns enligt henne aldrig i den ryska rapporteringen. Detta faktum skulle alltså på ett utmärkt sätt vidimera att den ryska rapporteringen är ensidig och ämnad att forma en det opinionsläge diktaturen eftersträvar. Hon använder således ovanstående exempel för att påvisa det osunda förhållandet mellan den diktatoriska statsmakten och dess lydiga media för att synliggöra skillnaden mellan den västliga och ryska mediastrategin. Men hur är det nu? Om en västjournalist som befinner sig i Irak eller Syrien blir angripen av landets medborgare orsakar det formliga mediestormar i västs ”oberoende” mediakanaler. Om däremot tiotals av detta fjärran lands inhemska journalister misshandlas och till och med dödas av diverse mobbar finns inte en rad att läsa om. Hur medias rapportering ter sig beror således inte på hur verkligheten ser ut utan på vad de olika politiska systemen för ögonblicket vill presentera i sin strävan att forma en opinion som kan användas för sina mer eller mindre skumma syften.