Etikett: Umeå universitet

Två saker

Av , , Bli först att kommentera 11

Nu har jag varit ”ledig” från arbetet i två och ett halvt år och börjar allvarligt fundera på om den tidiga pensioneringen inte var lite förhastad. Just då, vintern 2012, kändes det som mitt arbetsliv nått vägs ände och det var dags för den stora vilan. Men såhär i efterhand kan jag tycka att det förmodligen bara var en tillfällig nyck som fick mig att dra igång pensioneringsmaskineriet hos arbetsgivaren. Den känsla jag så här i efterhand har är att jag fortfarande har semester och snart skall vara i arbete igen. Jag således färdigvilad och alltmer förvirrad över vilken tillvaro jag befinner mig i. Och vad f-n gör man då? Mitt gamla yrke var överspelat redan innan jag slutade och att påbörja ett seniort arbetsliv är definitivt inte intresserant. Det mycket emotsedda pensionärslivet har förvandlats till ett intellektuellt och fysiskt vakuum och jag har ingen lösning på problemet.
Och vad var den andra saken jag skulle skriva om? Det har jag tyvärr glömt. Bara en sån sak…
Gomodda!

Kanske Gösta Skoglunds fel?

Av , , Bli först att kommentera 13

Kan inte släppa tanken på att alla skolor utom en ska läggas ned i Nordmaling. Och nu har en konspiratorisk tanke slagit rot i vardagsfunderingarna – lika kontroversiell som smågalen.
Så här: Nedläggningen av byaskolorna i Nordmaling kunde förutses redan i början av 1960-talet när Umeå påbörjade förvandlingen från sovande tjänstemannastad till kreativt regioncentrum. En åtgärd som initierade den förödande braindrain i stadens kranskommuner som med tiden omöjliggjort en överlevnad. Här planterades således embryot till kräftgången i Nordmalings kommun. Den planta Gösta Skoglund och hans generationskamrater planterat ovanför Hamrinsberget i Umeå 1964 femtioårsjubilerar när Nordmalings kommuns socialdemokrater nesligen beslutar lägga ned skolorna i Rundvik, Lögdeå och Håknäs. En åtgärd som även kommer att leda till en förkortad sotdöd för ett flertal av kommunens byar. De kreativa personer som kommunen behövt för att vidmakthålla ett livaktigt företagande och därmed en balanserad kommunal ekonomi slukas kontinuerligt upp i baksuget av framsynta etableringar inom Umeå kommun.
Redan 1974, tio år efter universitetsstarten var det kört för Sävar, Holmsund-Obbola och Hörnefors. Nu är det förmodligen Nordmalings tur att kapitulera…

Krämare på universitetsnivå

Av , , Bli först att kommentera 3

Per Boman, vd
Eva Nygren, vd
Lars Rask, f.d. vd
Lars Stenlund, vd
Peter Kopelman, företagsrådgivare
Sara Öhrvall, Bonnierchef
Kjell Asplund, f.d. generaldirektör
Barbara Canon, professor

En lekman som tittar på sammansättningen av Umeå universitets nyvalda styrelse och upptäcker att endast tre (Barbara Canon, Lars Rask och ev. Kjell Asplund) av åtta är aktiva forskare ställer sig omedelbart frågan om det är lämpligt med denna dominans från krämarskrået. När "Jobblinjen" så till den grad tillåts genomsyra samhället att inte ens kunskapsinhämtning på universitetsnivå får vara ifred för krämeriet är slutet nära för den typ av samhälle vi vant oss vid. För samtidigt som företagsamheten pressar på för att universitetens roll ska vara att prångla ut quick-fixade studenter anpassade för den rådande arbetsmarknaden sker en utarmaning av kunskapssamhället och därmed vårt demokratiska samhällssystem.
Gonatt!

 

 

 

Inte hemlig längre

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag har under flera år närt en dröm om att någon gång få tillfälle att slipa till min snart livslånga erfarenhet av att ha levat i landet Sverige för att sedan komprimera det i bokform. Född 1948 tillhör jag den generation som upplevt den kanske snabbaste samhällsomvandling världen hittills skådat. Jag sitter här och kommunicerar via en blogg, twittrar och skypar samtidigt som min generation var den första som hade tillgång till TV, gick 9 år i grundskolan, gick på gymnasium, gjorde lumpen, kunde välja yrke som omgående ledde till ett jobb osv. Med den bakgrunden har jag en del att fundera över i arbetslöshetens och den sociala nödens 2000-tal. Var gick det snett – och varför?
Detta skulle jag i lugn och ro vilja bena ut, men då behöver jag tillgång till andra faciliteter än de jag tillbringade de sista 10 åren av mitt yrkesliv i. Till exempel i en liten cell någonstans på den 242 324 kvadratmeter stora golvyta Umeå universitet förfogar över. Jag tycker att universitetet kunde vara storsint gentemot oss som skrapat vår försörjning från undersidan av den statliga kakan och ge oss några års lapande av den grädde som förhoppningsvis ännu finns på kakans översida.
Gonatt!

Marknadsanpassning in absurdum?

Av , , Bli först att kommentera 3

Vet faktiskt inte hur mycket man kan skriva om förhållandena på sin arbetsplats, jag har aldrig någonsin ens velat göra det och gör det inte nu heller. Men mycket finns att skriva om min senaste arbetsplats Umeå universitet, både om den egna arbetssituationen och vad jag tycker om den accelerande marknadsanpassningen av vårt lands utbildning. Iofs är jag snart – i augusti – en fri och änsålänge relativt skrivkunnig pensionär men jag har aldrig haft någon koll på karenstider. Kanske någon därute vet mer om detta. Jag kollar mejlen så länge…
Gomorron!