Etikett: Umeå

Borgen vs. bidrag

Av , , Bli först att kommentera 2

häggströms_P1010537Umeå kommuns hyresbidrag till stadens gitarrmuseum debatteras flitigt i VK just nu. Guitars har nämligen beviljats ett hyresbidrag på 2,4 miljoner av kommunen och det verkar ha skett i stort sett utan debatt. Museet har tidigare beviljats kommunala bidrag på totalt 8,6 miljoner. Guitars ses nämligen som en viktig del av besöksnäringen i staden och därför har man ansett det vara behjärtansvärt att ge ett företagsstöd. För ett företag är det, trots att en förening driver bolaget och i det dimhöljda beslutet har säkert föreningsaspekten haft en avgörande betydelse. Museet är dessutom inte det enda företag som far väl av bidraget, även en restaurang och en musikaffär finns i lokalerna. Men Nordmaling då? frågar sig en vän av ordning. Här ville Häggströms ha en kommunal borgen på 2 miljoner för att utveckla sin verksamhet. Detta beslut har överklagats och vad jag vet fick kommunen på näbben av domstolen så någon borgen blev det inte. Bakgrunden till dessa bidrags- och borgensbeslut liknar varandra på en punkt. Besöksnäringen i kommunerna anses vara viktig för samhällenas välmående och därför vill man stödja företag som drar folk till bygden. I Guitars fall är betydelsen mindre totalt sett än för Häggströms, vilket borde betyda att den borgen som kommunen beviljade skulle ha haft mycket större betydelse för Nordmaling än för Umeå.
Nu är det förstås principen jag är ute efter, inte de båda företagens förmåga att själva bekosta sin utveckling. Häggströms klarar sig säkert utan ett kommunalt borgensåtagande medan det verkar vara en livsnödvändighet för gitarrmuseet och de andra korsägda företagen i Umeå-huset.
Gomorron!

A Perfect Day…

Av , , Bli först att kommentera 3

sippa_P1070894

Jag insåg redan i ottan att den här dagen skulle innehålla något extra. Det började med att morgonspaningen efter vårprimörer belönades med upptäckten av ett antal blygt nigande blåsippor baki Marghitas källarkulle. Feel good-känslan från den upplevelsen kom sedan att ligga kvar som varm bomull under resten av dagen. Denna första maj skulle nämligen tillbringas i stan tillsammans med två av barnen och samtliga barnbarn (6) och avslutas med middag hos sonen på Röbäck. Men före det skulle det shoppas och då dessa timmar råkade sammanfalla med förstamajtalen på Rådhustorget stannade jag där medan de andra försvann in i stadens gallerior.
Sossarnas talare höll sig till den URgamla och likaledes URtrista (S)-manualen, därför passade jag på att ta en sväng upp på Clas Olssons för att komma undan eländet. På vägen dit hörde jag dock av en bekant att det skulle komma ytterligare ett demonstrationståg. Väl tillbaka på Gågatan hörde jag skrik och skrän från Rådhusesplanaden och när jag kom fram till Gammsaedéns klev de första fanbärarna in på torget.
Vad som sedan följde utvecklades till en surrealistisk, varm och samtidigt nostalgisk upplevelse. Nu stod jag bland arga unga vänsteraktivister och fick insupa tal med ekon från mitt eget 1970-tal. Men till skillnad från de förstnämnda partikoryfeerna framfördes nu aktuella budskap. Budskap som skar tvärs igenom insupandet av den vardagliga samhällsdebatten, den som mest handlar om SD, rasism och de lede Putin. Somliga slagord – speciellt när det gällde omvärldsanalysen – var lite väl tillspetsade för min nuvarande smak, men i det stora hela andades talen den framtidstilltro som jag under lång tid trott varit stendöd. Under mitt korta besök på torget kände jag rent fysisk hur min själ fylldes med hopp inför framtiden och idag känns det också som de sociala medier jag dagligen penetrerar reducerats till en bildskärm som skulle kunna användas till något bättre än att servera obskyra tankar och åsikter från enskilda författare, var och en med sin dagsform.
Som sagt kom denna dag som startade i blåaste blått och avslutades i rödaste rött att innehålla det där lilla extra som jag inledde min uppdatering med och att sedan allt detta avslutades med en superb grillmiddag på Röbäck satte verkligen pricken över det berömda i-et.
Gomorron!

Teknikskiften försämrar

Av , , 4 kommentarer 9

opus_P1040598Nyduschad, nyrakad och med stel blick åkte jag in till Umeå i morse – 8 mil enkel väg i onödan skulle det visa sig. Kallelsen från Opus Bilprovning visade sig nämligen innehålla ett felaktigt datum vilket innebar att min bil fortfarande är obesiktad. Efter en kvarts fikulerande bland Opus personal kom beskedet att jag skulle ha infunnit mig kl 07.00 igår måndag, något som förmodligen bara Opus datasystem visste! Jag har aldrig under de ca 40 år jag besiktat bilar varit med om att tiden som meddelats mig varit felaktig. Men under den kvart jag befann mig i hallen och väntade på besked om strulet med tiden passerade att antal förvirrade bilägare genom dörren till ”kundmottagningen”. Jag kan för mitt liv inte begripa varför en väl fungerande statlig verksamhet som Svensk Bilprovning privatiserats! Frågan för mig dock osökt vidare till teknikskiften överhuvudtaget. Fram till 1980-talet var den generella idén med teknikskiften att de skulle medföra förbättringar för medborgarna. Men under senare årtionden har detta mål genomgått en dramatisk förändring. Nu handlar det inte längre om att skiftena ska göras för medborgarnas bästa utan nu ska privata ”aktörer” prioriteras på samhällets bekostnad. Ta bara den förödande nedrivningen av telefonledningar på glesbygden som görs enbart för att bereda plats för de privata ”aktörerna” inom telekom. Att de arma abonnenterna inte kan använda sina telefoner längre är det tyvärr ingen som tar notis om. Telefonin har aldrig fungerat så illa som den gör nu, på 1950-talet (efter att ha begärt Riks till Forsbacka 42 hos en livs levande telefonist) kunde jag prata med min mormor utan att samtalet avbröts eller att delar av vad hon sa försvann. Ett nutida samtal från våra trakter ut till världen är ett lotteri, ibland hör man nästan allt vad personen i andra änden säger men återigen måste man avbryta samtalet (om det inte bryts av sig själv) och prova igen. Teknikskiften inom telefonin har av hävd inneburit förbättringar, som till exempel automatiseringen och senare knappfunktionen. Tyvärr är inte introducerandet av digital teknik på glesbygden tillräckligt lönsamt för att ”aktörerna” ska bry sig. Och att politikerkåren skulle lägga sig i och åtgärda dessa missförhållanden kan man bara drömma om. Prioriteringen för dagen är att låta mer eller mindre seriösa ”entreprenörer” sköta denna ruljans utan inblandning av pekpinnar från ”klåfingriga politiker”. Därför kan man i dessa valtider undra över varför så många av oss röstar på politiska partier som sätter privata företags vinstbehov framför medborgarnas…

De samhällsbevarande hingstarna

Av , , Bli först att kommentera 3

Kommen från provinsen tar jag ofta en fika på något av stans kaféer vid de alltmer sporadiska stadsbesöken. Det är emellertid något man (speciellt om man är kvinna) helst bör göra före kl 8.30 på morgonen. Då placerar sig nämligen de manliga kotterierna vid de bästa borden (och om ett sådant bord till äventyrs är upptaget av en kvinna kan damen i fråga bli tillfrågad om hon inte kan flytta på sig alternativt om hon snart ska lämna sin plats).
Manliga kotterier förresten, vad är då det? Jo sådana har funnits i alla tider och första gången jag kom i kontakt med fenomenet var på Umeås 1960-talskaféer. På Kafé Linnéa till exempel satt varje morgon gäng i vilka det ingick ett antal tongivande journalister och småpratade innan det var dags att gå till respektive redaktion eller kontor. I dagens Umeå är kaféerna färre medan antalet ”slutna sällskap” förblivit i stort sett oförändrat eller till och med ökat. Exakt vad männen avhandlar vet jag inte, men med tanke på sällskapens sammansättning handlar det om makt, inflytande och naturligtvis om affärer. Stadens mest profilerade män med de titlar som tydliggör verklig maktutövning ser man däremot inte på morgonkaféerna, de behöver nämligen inte längre mäta sina kukar med andra män, åtminstone inte med diton i samma stad…
Det enda kvinnliga inslaget på morgonkaféerna är de smartdressade kvinnor i karriären som snabbt viker upp sina laptops i ett sista försök att hinna gå igenom dagens kalender sedan de lämnat barnen på dagis/skola.
När det gäller verklig samhällelig makt står vi och stampar på samma ställe som för åtminstone 50 år sedan. Den mångomsjungna jämställdheten består sålunda till syvende och sist enbart av generationer av omsorgsfullt applicerad testosteronberikad fernissa.

Veckans populist

Av , , 2 kommentarer 12

Veckan har rivstartat i populismens tecken. I och med att moderaternas förstanamn i Umeå Anders Ågren nu i populistiskt anda lanserar sin nykläckta idé om en turistisk Kalle Anka-reception istället för det beslutade Kvinnohistoriska museet i Kulturväven har han definitivt sällat sig till den historie- och kulturbefriade mobb som dominerar internet. Att skylla helomvändningen från att ha varit med och beslutat om museet till att föreslå ett slopande av detsamma pga av något som kan betraktas som felräkningspengar i Umeås sextusenmiljonerkronorsbudget är bedrövligt. Moderaterna har förmodligen aldrig varit intresserade av att kvinnornas historia ska få ta utrymme från stadens månglare. Dessutom är själva tanken improduktiv, att ersätta något som är tänkt som ett framtida spännande resmål för turister med en simpel informationsdesk är inte särskilt smart.
Det vore således en katastrof för Umeå som kulturstad om politiker med denna pekuniära inställning till kultur fick majoritet i höstens val.

Kastbyte?

Av , , Bli först att kommentera 29

Vid närmare eftertanke vore det helt fantastiskt för oss som bor i den nedläggningsutsatta delen av Nordmaling om Umeå och Nordmaling bytte kommunalråd. Idén kom när vi gjorde en sväng runt Långvattnet i kvällningen. Vissa byavägars underhåll prioriterats på sätt som i förstone kan se helt obegripliga ut eftersom andra ”likvärdiga” byar har i det närmaste oframkomliga vägar. Förklaringen är att byar som inhyser lite ”finare” folk, exempelvis högre tjänstemän/politiker inom stat och kommun, endera är bosatta i dessa eller har sin sommarstuga där. Och eftersom högvälborne hr Holmlund har sin retreat i Långvattnet skulle det förmodligen räcka med denna i sammanhanget försumbara åtgärd som kastbyte mellan de två kommunernas toppar för att hela kommundelen kunde komma i åtnjutande av betydligt drägligare levnadsvillkor. Och som en extra bonus skulle vi i röda rappet få tillgång till fiberburet bredband, travfantasten Lennart skulle aldrig stå ut med ATGs hopplöst långsamma hemsida, den är nämligen som en lus på tjärsticka i landsbygdens mobila bredbandsaskar…

Fingerfärdiga?

Av , , Bli först att kommentera 7

fingret_IMG_1298

Hur fingerfärdiga är NUS omskrytta handkirurger egentligen? Jag skadade mitt lillfinger väldigt illa när jag trillade på ishalkan i slutet av november. Det goda omhändertagandet från sjukvården gjorde mig helt lyrisk vid olyckstillfället och allt såg till den början mycket bra ut. Personalen på mottagningen hade dessutom meddelat mig att sjukhuset i Umeå var mycket välutrustat ifråga om just specialister på handkirurgi, faktiskt jobbar 10 läkare med den specialiteten på NUS. Men nu, i början av mars ser handens avslutande del där lillfingret ingår ut som ett härvelkors. Ringfingrets yttersta del pekar uppåt och den lilla kusinen till vänster pekar åt det andra hållet. Jag kan inte böja lillfingret helt och hållet vilket medför att gaffeln inte får fäste i handen när jag ska plocka upp blodpuddingen från tallriken. Så nu undrar jag om jag helt enkelt är för gammal för att tillhöra den prioriterade patientgrupp landstinget beslutat att satsa på när de samlat ihop dessa handexperter. Moderaternas mångomsjungna arbetslinje verkar ha förvridit huvudet även på vårt läns sossiga landstingsledning.
För när man lämnat arbetslivet som pensionär har man tyvärr förvandlats enbart till en kostnadspost i nyliberala budgetar…

Aporna på berget

Av , , Bli först att kommentera 3

apberget_bloggen

Balettakademien Umeå’s Dancehall elever uppträder på Apberget.

VK ger oss idag en bild av hur det ser ut i den stinkande dimhöljda djungel som breder ut sig runt det berg där stadens politiker sitter. En bild så god som någon på det demokratiska spelet i Kulturhuvudstaden.
Så var så goda kära umebor att rösta på vilka politiker ni vill, det blir ändå som Husbonden säger…
Gomorron!

Det var då ett j-a tjat om ”demokrati”

Av , , Bli först att kommentera 5

Demokratibegreppet är inte så entydigt att man kan kalla ett parti demokratiskt enbart av den anledningen att det platsar i ett demokratiskt val. Spåren från Tyskland förskräcker. Sedan Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet vunnit riksdagsvalet 1932 och fått nära 40% av rösterna gick det snabbt utför med den tyska demokratin. Den vinnande strategin för de demokratiskt valda fascisterna var att misstänkliggöra judar och vänsterpolitiker samt att rättfärdiga detta med att partiet hade en stor del av valmanskåren i ryggen. Resultatet blev att det inte gavs någon nåd för de utpekade ”elementen”.
Den svenska lightversionen av ovanstående parti som förutom i riksdagen även huserar i vissa tidningars kommentarfält, på hemsidor och i den del av samhällsdebatten som handlar om invandrare från Mellanöstern eller vänstern anser sig baktalade och diskriminerade av ”PK-vänstern”. Men med tanke på vad som skett historiskt i Europa och är på väg att återupprepas bör vi inte lyssna på deras litanior. Så stå på er i Umeå – ni som inte vill släppa in vilka församlingar som helst i Folkets hus. Det är viktigt att behålla den demokratiska kompassen och inte ryckas med i den pågående urholkningen av demokratibegreppet.

NSDAP_bloggen

Kulturhuvudstadens BAKsida

Av , , Bli först att kommentera 7

Med stor glädje läste jag Martin Aagårds artikel i dagens Aftonbladet där han gör en upptäcktsresa i den motkultur som kulturhuvudstaden Umeå göds av. Vad han däremot inte har koll på är den BAKsida som vid varje givet tillfälle skitar ned vk:s kommentarfält. När de upptäcker ett konstnärligt uttryck som höjer sig över hötorgsnivå (i det här fallet ”vaginan”), blir resultatet en formlig diarré. Exemplen nedan är bara ett axplock av vad som runnit i avloppsrören den senaste tiden.
Visst kostar det på för en stad att hålla sig med kreativa miljöer, men kom ihåg att den mesta konsten trots allt produceras av människor som kan ta vilka skitjobb som helst bara för att på fritiden kunna arbeta med den konst de brinner för. Om Umeås politiker sedan tar tillvara denna kreativitet och tillgodoser konstnärskollektivs anspråk på faciliteter där de kan visa upp sig är detta ett genidrag. Jag tror många städer är avundsjuka på vad Umeå visar upp under kulturhuvudstadsåret och undrar hur den stad skulle se ut som kommentarfältens anonyma massa tänker sig. Jag befarar att den grå jobba-äta-skita-sova-staden Murmansk kan ses som ett föredöme i dessa människors begränsade föreställningsvärld…
Gonatt!

baksida_bloggen