Etikett: ved

Saknar kampen…

Av , , 2 kommentarer 8

kallsol_P1010456

Det känns så påtagligt att det är något i vardagen som saknas när det är så här kallt ute. Kanske är det ”kampen mot elementen” som det så dramatiskt uttrycks. Det här är andra vintern som vi har haft tillgång till markvärme men jag som eldat med ved i årtionden har fortfarande svårt att anpassa mig till det nya. Den kyla som tidigare haft en mening: att det arbete jag tidigare under året lagt ned på hemforsling, kapning, klyvning, stapling och till sista inbärning av ved är borta. Och när något försvinner – oavsett vad – blir det automatiskt saknat. Någon kanske tänker att ”det är väl bara för gubben att elda då om det känns så jävligt”, men det skulle jag uppleva som meningslös terapi. Eftersom jag tidigare i livet ägnat största delen av såna här dagar till att pyssla med utomhusarbete så har jag försummat det jag kunde ha ägnat mig mer åt , t.ex. underhållet av mina digitala kunskaper. Sedan jag tog pension för drygt två år sedan har tiden vid datorn minskat dramatiskt vilket medfört att den digitala världen rusat ikapp och förbi mig. Idéer till exempelvis animationer saknas dock inte, men programvaran är avancerad och jag är som sagt inte uppdaterad på den. Men skam den som ger sig, jag har lovat mig själv att få julbocken där ute att hoppa upp och ställa sig på stenen framför. Det kommer att ta tid, men tid har jag ju mycket av…
Gomorron!

Vedträn med personlighet

Av , , Bli först att kommentera 8

Vissa vedträn blir man på något sätt personligt bekant med. Anledningen kan vara en liten utväxt, en klyka, en sällsam krok eller bara en fläck som behövs för att man ska komma ihåg den. Har man upptäckt denna individualitet redan innan man hugger träden – före kapningen – kommer man att träffa på den upp till åtta gånger innan den ska göra sitt inne i vedpannan. Den ska huggas, lastas, avlastas, kapas, klyvas, staplas, bäras in och slutligen brännas upp. Ibland blir individualiteten i vedträet så påtaglig att det känns vemodigt att stoppa in det i pannan…

 

Panteism på undantag

Av , , Bli först att kommentera 6

Ofta när jag använder växter eller djur för att upprätthålla en någotsånär genomlidbar tillvaro tänker jag på vilka konsekvenser detta får för "offren". Som exempelvis för veden. Idag när jag hade burit in ved och tittade på högen i pannrummet påminde det om en skara lik väntande på kremering. Iofs har dessa vedträn fått uppleva mycket som de kvarvarande stammarna i skogen aldrig kommer i närheten av; den nära kontakten med marken vid fällningen, delningen av stammen i flera längder, transporten med traktor ur skogen och ut i det öppna landskapet, kapning i ännu mindre bitar och sedan få det tvivelaktiga nöjet att staplas i prydliga högar i en helt ny miljö.
Sedan ett eller ett par års en vila efter alla traumatiska upplevelser innan det är dags för finalen. Denna äger rum inne i det alltid varma pannrummet tillsammans med valda delar av "släkten".
Förhoppningsvis är de helt ovetande om vad som väntar och bara passar på att njuta av värmen. Jag hoppas då det – för min egen själs skull. 😉