Men har Ansvarskommittén hittat rätt lösning?

Kommer det till beslut i enlighet med Ansvarskommitténs synpunkter om Sveriges framtida indelning får man, som jag bloggade om nyss, hoppas att det slutar med bildandet av en stor, konkurrenskraftig Norrlandsregion, inte flera, mindre, irrationellt utformade regioner.

Men än mer grundläggande är givetvis frågan om regionindelningen utifrån Ansvarskommittén betänkande är en god idé överhuvudtaget.

Det ska nu debatteras runt om i landet när den politiska processen tar fart efter utredningsarbetets långa förberedelser.
I samband med den kommer förhoppningsvis också synpunkter på om exempelvis vårdens organisation alls behöver någon ny mellannivå efter de förlegade landstingen.

Och om det nödvändigtvis måste handla om en sammanslagning av gamla län när en av orsakerna till reformen skulle vara att de flera hundra år gamla länsgränserna spelat ut sin roll.

Om man utgår ifrån att mer radikala tankegångar inte får genomslag tycker jag att det finns en hel del skäl som talar för att det vore en vinst för just Västerbotten och Umeå om regionindelningen blev av – mer än det kanske skulle vara på sina håll i södra Sverige.

Det är definitivt inget argument mot en förändring att nuvarande indelning har flera hundra år på nacken. Den typen av konservatism står i vägen för utvecklingen.

Men som många kvalificerade debattörer – och någon upphetsad landshövding – kritiskt påpekat de senaste dagarna finns det en hel del kvar att diskutera när det gäller behovet av nya regioner överhuvudtaget.
Kanske sitter också Ansvarskommittén tankar för mycket fast i gamla traditioner och föreställningar?

Jag lutar i sak åt att idén med ny regionindelning är rätt tänkt, men det ska onekligen bli intressant att se vad den politiska processens turbulenta och känsloladdade hantering gör med utredningens sammanhållna resonemang. Det lär stunda en het politisk debatt.