Kulturpolitiken behöver utredas och diskuteras

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth presenterade i dag direktiven till den nya kulturpolitiska utredningen och bjöd samtidigt in samtliga riksdagspartier att delta i en expertgrupp som ska vara involverade i utredningsarbetet.

Bred enighet när det gäller kulturpolitikens övergripande mål och inriktning är av stort värde, så förhoppningsvis finns det beredskap hos alla inbjudna att samtala utan alltför många floskler och ömsesidiga glåpord.

Men samtidigt måste man vilja något med kulturpolitiken också, ha en idé om vilka mål man arbetar mot och hur politiken bör vara utformad utifrån dagens förutsättningar för att nå dem.

Det får inte odlas någon myt om kulturpolitiken som ett harmlöst område utan problem, avvägningsbehov och intressekonflikter där alla kan enas i glatt, tankeslött samförstånd.

Det finns skillnader i synen på kulturpolitikens innehåll mellan regeringen och oppositionen, men traditionellt sett också, och inte minst kanske, mellan alliansens olika partier.

De skillnaderna får gärna synas och höras i ett utgångsläge, för att diskussionen ska ta fart och samförståndet bli ett slutresultat, inte ett ingångsvärde.

Det ska bli intressant att följa den kulturpolitiska utredningens arbete, och att se hur kulturministerns direktiv tas emot i första läget.