Ingmar Bergman och en skolupplevelse

I skolan fick vi se Ingmar Bergmans ’Det sjunde inseglet.’

Det var obligatorisk närvaro.

Jag muttrade i protest, och led av de kulturhistoriska utläggningarna som skulle ’förklara filmen’ och få oss att förstå ’sammanhangen’. Naturligtvis fördärvade det hela upplevelsen på ett sätt som förmodligen hade fått regissören själv att gråta blod.

Och när läraren, som var bra, missuppfatta inte, efteråt frågade om det fanns någon som tyckte att filmen inte gett någonting överhuvudtaget räckte jag upp handen.

Några år senare, friare och mognare såg jag filmen på egen hand – och upptäckte en kamp med dödsskräck som var fenomenalt gripande.

För några dagar sedan när jag skrev om religionens roll i samhället var det naturligt att också citera den.

Låt inte de stora konstnärerna gå under som obligatorium, en ung publik hittar dem själv.

För en teatervetare är kanske Ingmar Bergman ännu intressantare som teaterregissör än som filmregissör, men det är klart att det är filmerna som överlever.

Han kunde dock även författa böcker: Laterna Magica är ett tips för er som inte har läst den och som vill uppleva Ingmar Bergman i skrift också, inte bara i de många intervjuer och dokumentärer som han medverkat i.

Fem Bergman-favoriter:

1. Smultronstället
2. Nattvardsgästerna
3. Det sjunde inseglet
4. Fanny och Alexander
5. Larmar och gör sig till