Måne över Umeå
För några kvällar sedan hängde en av de vackraste, guldskimrande, lätt disiga månar jag sett över Umeå.
Vyn ingav lusten att berätta en saga, eller ropa ’tagning’ till filmteamet.
Beskådad från min utgångspunkt på Berghem steg den upp bakom universitetsbiblioteket ungefär, som fortfarande drypande efter en dag i älven.
Man kunde ana hur den kisade mellan molnstrimmorna och sneglade bort mot sjukhusets helikopterplatta för landning senare under natten.
Och nu på morgonen kan jag se ekorren som alltid springer i träden utanför fönstret. Det är högst rogivande.
Små ögonblick att dröja kvar i en liten stund innan dagen sliter iväg med en.
