Nu jädrar kör vi-optimism glesbydens framtid

I en signerad text på dagens ledarsida skriver jag om Norrland, Västerbottens inland och framtidens attityd:

’Nu jädrar kör vi-optimism är inlandets framtid

I senaste numret av tidskriften Fokus skriver Martin Ådahl, chef för den nya gröna, liberala tankesmedjan, om "Norrlands systemskifte".

Den negativa historien först: "Det som en gång var Sveriges friskaste landsända har blivit den mest sjukskrivna. Nybyggarlandet har inympats med den undergivna kolonins offermentalitet. Befolkningen har åldrats, kommunalskatten stigit, flyttlassen fortsatt."

Mot detta ställer Ådahl positiva trender: Norrland ångar av tillväxt, en växande tjänstemarknad kompletterar traditionella branscher, ny självkänsla utmanar statsbidragstungsinne, spirande småföretagarmiljöer och individualism frigörs sig ur jantelag och lillebrorskomplex. Fokus utser Haparandas kommunalråd Sven-Erik Bucht, som fick Ikea att etablera sig i kommunen, till årets svensk.

Även Västerbottens inland kan vittna om både en kvardröjande offermentalitet och en "nu jädrar kör vi och skiter i både nollåttorna och gnällspikarna"-optimism.

Fortfarande hotar gamla ovanor att ta över: vädjanden om paket och räddningspådrag från Stockholm, som satt där fortfarande en av alla de socialdemokratiska regeringar som under decennier systematiskt försämrat glesbygdens långsiktiga villkor och odlat en stereotyp industripatriarkal "vi behöver statliga åtgärder"-junkie-retorik.

Men å andra sidan utstrålade de djupt berättigade protesterna mot neddragningar av befintliga statliga jobb tidigare i år tufft självförtroende och rakryggad framåtanda. De kokade av indignation över att neddragningar skulle ge en orättvis bild av inlandet.

I en krönika sammanfattade jag attityden med ett citat från filmen ’The Poseidon Adventure": ’We didn’t ask you to fight for us! But damn it, don’t fight against us!’.

Den attityden, som också gett vissa resultat, är glesbygdens hopp. Och alliansregeringen gör rätt som lyfter fram långsiktigt goda villkor för företagande, entreprenörskap, investeringar och modern arbetsmarknad, framför Stockholmsfixering.

Inlandet kommer att tvingas protestera fler gånger för bevarade jobb och rimliga förutsättningar åt en region som inte på något sätt behöver be om ursäkt för existens och hävdelse.

Men protesterna kommer bara att väcka gensvar om kinder och utveckling samtidigt hettar av initiativkraft, ansvarstagande och en övertygelse om att glesbygden har sin bästa, friaste och stoltaste tid framför sig.’