Bistånd ska inte användas till militära insatser

I en signerad text på dagens ledarsida skriver jag om varför biståndsmedlen inte ska användas till militära insatser:

’Håll isär biståndsmedlen från de militära insatserna

Hanteringen av Sveriges kommande insats i Tchad lämnar onekligen en del övrigt att önska. Insatsen beräknas kosta 380 miljoner och ska begränsas till fyra-sex veckor av insatser i området.

För den transportapparat som en sådan insats kräver framstår några få veckor av faktiskt närvaro som orimligt lite och ett utslag av felplanering.
Men när den nu ändå blir av under givna förutsättningar vore den vettigaste lösningen att medel tas fram, och det borde gå, som möjliggör en förlängd närvaro för en styrka som fraktas dit med stor möda.

Däremot är det viktigt att inte låta det här enskilda fallet bli en ursäkt för de olyckliga förslag som nu åter förs fram om att låta medel ur den svenska biståndsbudgeten går till militära insatser.

Eftersom militära insatser kan vara av helt avgörande värde när det gäller att skapa förutsättningar för hjälp- och utvecklingsarbete som bistånd ska användas till kan kravet i ett första skede verka logiskt.
Men pragmatismen döljer i det här fallet en rad problem och principiella tveksamheter.

Börjar man blanda samman biståndsbudgeten och försvarsbudgeten är det oundvikligen första steget mot en utsuddning av biståndsbegreppet.

I förlängningen väntar en reträtt från det grundläggande ställningstagandet bakom biståndet: att pengar avsätts specifikt till stöd åt demokrati, kamp mot fattigdom och humanitära insatser för lidande människor.

På sikt är faran stor att biståndsdimensionen i mixande budgetanslag gradvis prioriteras ned; att ursäkterna för att investera biståndspengar i annan typ av verksamhet blir allt mer konstlade. Och tyngdpunkten riskerar att flyttas bort från långsiktigt biståndsarbete till mer kortsiktiga militära prioriteringar.
Dessutom skulle det kunna skapa svåröverskådliga organisatoriska problem för dem som hanterar humanitära insatser om deras roller får nya militära dimensioner.

Den strikta budgetgränsen mellan bistånd och militära insatser – vilka båda är viktiga, även den militära interventionskapaciteten är av stor betydelse – har därför ett större och mer långsiktigt värde än man kan tro om man bara tittar på ett enskilt fall.
Principen att militära insatser inte ska få räknas som bistånd bör upprätthållas.’