Klimatberedningen, som presenterade sin slutrapport i går, lär inte får gehör på alla punkter. Från regeringen har kommit en del motstridiga signaler om enskilda förslag - vad som till slut kommer ut som regeringslinje är inte helt klart.

Men om de övergripande målen och den klara inriktningen på politiken är man överens. Och det är ambitiösa och tydliga mål. Till år 2050 ska utsläppen av växthusgaser i Sverige vara minst 75-90 procent lägre än år 1990. Vid nästa sekelskifte ska de vara nära noll. Oenighet råder mellan regeringspartierna om målet fram till 2020 - men den oenigheten, som i sak är ganska marginell, är sannolikt omöjlig att överbrygga så länge oppositionen är besluten att undvika en uppgörelse.
Allianspartierna vill se en utsläppsminskning med 38 procent, varav 8 procent ska kunna omfatta insatser utomlands. Oppositionen vill se en minskning med 40 procent, utan insatser - vilket är ett intellektuellt synnerligen konstigt och trångsynt ställningstagande - utomlands.
Därför kan man också se klimatberedningen som en sammanfattning av den stora och positiva förskjutning som ägt rum i klimatdebatten de senaste åren.

Medvetenheten om klimathotet har vuxit fram gradvis och är nu allmänt mycket stor hos i princip alla, insikten om behovet av långsiktiga och rejäla åtgärder finns nu hos de flesta, även de som fortfarande i förra valrörelsen viftade bort frågan som irrelevant.
Och det finns en växande politisk optimism om att klimat- och miljöåtgärder går väl i linje med långsiktig tillväxt, forskning och teknik- och utvecklingsoptimism.

Samtidigt riskerar oppositionspartierna, som jag skrev om i förra veckan, på att slarva till det i klimatfrågan. Dels genom sitt futtiga, demonstrativa sätt att försöka förvandla det hela till en kapplöpning om procentsatser och sitt obegripliga motstånd mot att insatser utomlands ska få räknas in i det svenska slutmålet.

En reservation är dock nödvändig att göra. För både regering och opposition återstår att hitta en linje i energipolitiken som dels går att förena med klimatmål och tillväxtmål, och dels tar någon form av ställning till kärnkraftens framtid de kommande decennierna.