Nationaldagen, nationalkänsla och vad är en nation?

Jag har inte skrivit något om nationaldagen, eftersom nationaldagar är ett fenomen som jag har svårt att känna något speciellt inför. Att fira en nationaldag vore mig, personligen, främmande utan att jag för den sakens skull har något emot om andra gör det. Mitt förhållande till att Sverige firar en nationaldag är skeptiskt, men avspänt.

Däremot är det störande och pinsamt när firandet går över i försök att sätta ord på sörjiga och orimliga föreställningar om nationalkaraktärer och nationella egenskaper. Jag trodde att vi hade börjat komma bort från den typen av intellektuella återvändsgränder. Men efter att ha läst ett antal även liberala ledarsidor de senaste dagarna halvt, nervöst och högstämt glida ut i jakten på ’det svenska’ och i hyllningar av Sverige, så inser jag att det är en hållning på väg att tappa mark i debatten.

Förra året vid den här tiden bloggade jag lite grand om nationsbegreppet. Jag kör en repris:
Bara liberala virrpannor som är skeptiska till nationaldagen?
Nationaldagen handlar alltid om här och nu.
Vad är en nation – del 2?
Vad är en nation – del 3?