Begreppet borgerlig är oanvändbart
Först en rejäl reservation, precis som när jag skrev om det här senast i form av en lördagskrönika: begreppet borgerlig förekommer även i VK:s ledartexter regelbundet.
Det är nästan omöjligt att undvika etablerat språkbruk på den punkten med så många texter. Och jag försöker inte redigera bort det. Man får välja sina strider.
Men i mina egna förekommer begreppet nästan aldrig, av ett enkelt skäl: Jag har aldrig hört en vettig definition av vad borgerlig skulle betyda. För mig är det en gåta att en så tom beteckning överlever i det politiska språkbruket, och att den används lika glatt av både dem som själva kallar sig så och dem som kallar andra så.
Själv har jag aldrig betecknat mig borgerlig eller känt någon tillhörighet till begreppet, eftersom det inte betyder något, och i den mån det betyder något konkret är det ganska suspekt. Kallar någon VK:s ledarsida för borgerlig protesterar jag gärna och kräver en övertygande definition av begreppet, vilket jag aldrig fått.
Ordet borgerlig som politisk etikett söker omfamna ett antal idétraditioner med bitvis starkt åtskilda traditioner och innehåll, det har en bismak och livsstil och klass och det är en symbol för ett blocktänkande som inte bör sammanblandas med politiskt innehåll och ideologisk substans. Som jag var inne på i den här krönikan ger begreppet inte heller någon vägledning om man försöker förstå den partipolitiska historien i Sverige de senaste 130 åren.
Och det är lustigt att se hur dem som nu krampaktigt och enögt söker skriva ned socialliberalismen – vars övergripande betydelse (och utanför den renläriga dogmatismens domäner har ideologiska beteckningar aldrig något annat än en övergripande betydelse), linjer och traditioner inte är särskilt svåra att urskilja vid en historisk tillbakablick – själva ofta bekymmerslöst använder det tankeröriga och innehållslösa begreppet borgerlig, om sig själva eller andra.
När man läser konservativa debattinlägg som detta där det normstyrt talas om nyborgerliga livsstilar kring äktenskap, familj och bröllops-, hemmafixar och trädgårdsboomar, med värdekonservatismen som speciellt utmärkande för en borgerlig politisk linje, snurrar kompassen runt, runt men utan att stanna i närheten av vad jag associerar till en liberal tradition.
Begreppet borgerlig som ideologisk beteckning är i grunden oanvändbart.
