Statlig forskningssatsning på rätt väg

Den nya statliga forskningssatsningen med ett tillskott på 15 miljarder för de kommande tre åren tar viktiga steg åt rätt håll. Och Umeå tillhör de uppenbara vinnarna.
På det här området märks skillnaden efter regeringsskiftet tydligt. Socialdemokraterna framstod när det gäller högre utbildning som häpnadsväckande ointresserade av andra aspekter än den kvantitativa.
För kvalitetssatsningar, uppvärdering av grundforskningen, friare lärosäten, större direktanslag till universitet och högskolor och minskad politisk klåfingrighet verkade man tämligen oengagerade.

Socialdemokraternas misskötsel av forskningspolitiken gav allianspartierna öppet mål i förra valrörelsen och från löftena som gavs då stammar förväntningarna på konkreta resultat under mandatperioden. Med den nu annonserade satsningen infriar man väsentliga delar, om än ambitionerna inte bör stanna där och uthålligheten i satsningen – modet att ta ställning för en sådan grundläggande men ibland svårkampanjad hållning som exempelvis prioriteringen av grundforskning – givetvis återstår att bevisa.

Dels är det rena resurstillskottet välkommet. Men även hur det utformas visar på delvis nya utgångspunkter för svensk forskningspolitik. Att de direkta anslagen till universiteten ökar rejält är en viktig prioritering som förbättrar och stabiliserar grundförutsättningarna för den högre utbildningen. Grundforskningens värde betonas på ett annat sätt än tidigare. Men även i övrigt är den allmänna kvalitetsinriktningen – med medicin, teknik och klimat som utpekade områden – äntligen framhävd.

Vad som återstår att se är hur stor del humaniora och samhällsvetenskaperna får av satsningen. Det är knappast troligt, men vore en positiv överraskning, om man slog till och gav dem mer än väntat.

För etablerade och breda universitet som Umeås är den här satsningen på ökade resurser med större direktanslag, friare lärosäten och en tydlig prioritering av kvalitet över kvantitet i den högre utbildningspolitiken en vinst.