Bra beslut om kulturhuvudstadsåret

I en signerad text på dagens ledarsida skriver jag om beslutet att säga ja till kulturhuvudstadsansökan i gårdagens fullmäktige:

Bra beslut om kulturhuvudstadsåret i fullmäktige
Det är inte självklart vilken betydelse den politiska uppslutningen och den politiska retoriken utanför själva ansökansprocessen har för en kommuns chanser att bli kulturhuvudstad. Förfarandet är komplext, svårförutsägbart och säkert inte alltid logiskt utifrån de givna kriterierna.

Men om bred politisk förankring och en intellektuellt sympatisk politisk debatt är ett plus, har Umeå bäddat för sin kampanj på ett ansvarsfullt sätt.
En debatt där många representanter för en överväldigande majoritet ska motivera – på både djupt och grunt vatten – varför kommunen ska ge sig in i tävlan om en prestigefylld titel, kan i värsta fall underminera det bästa av koncept genom att avslöja en klyfta i medvetenhet och engagemang mellan "allmänpolitikerna" och den kulturpolitiska ledningen.
Men gårdagens fullmäktigedebatt i Umeå bjöd på en tilltalande blandning av perspektiv och reflektioner kring varför Umeå bör söka, med vilka interna utgångspunkter och hur processen i sig kan bli lärorik och utvecklande.

Mitt intryck var att de flesta kommit ganska långt i förståelsen av vad kulturhuvudstadsidén handlar om, och att beslutet kan karaktäriseras som synnerligen genomtänkt.
Jag tror att det handlar lika mycket om tajming som om rent innehåll. Umeå får nu betalt för att man inledde processen i god tid, lät beslutsunderlaget mogna fram och grundkonceptet vässas och koncentreras lagom till deadline, så att tidiga missgrepp och försummelser kunde korrigeras och förvandlas till insikter, utan att man tappade kontrollen kring frågan eller tröttade ut allmänheten.
Marie-Louise Rönnmark sammanfattade i debattens näst sista inlägg på ett tilltalande sätt vad det bör handla om framöver, likgiltigt om Umeå vinner utmärkelsen eller inte: "Det här är inget enskilt projekt, utan ett förhållningssätt, ett synsätt".