Det nordiska ljuset

Kort reflektion apropå Höstljus och det nordiska ljuset: Ibland kan en isande vacker novembersol över Umeå en cykelmorgon vara det vackraste som finns. Ibland biter den bara med ett elakt, kyligt hånflin, viskandes om mörkret som dominerar större delen av dygnet.
Eller som jag har upptäckt den senaste tiden, då lamporna i mitt arbetsrum är trasiga och enda ljuskällorna är fönstren och bildskärmen: Den rödsprängda himlen över Västerslätt en novembereftermiddag är som en kulturhuvudstadsansökan sig, aldrig känns det mer meningsfullt än då, sedan blir det kolsvart och då beror det på dagsform och sinnesstämning om man orkar romantisera mörkret, eller låter det strömma vidare in i själen, vanligtvis det senare.

I en Norrlandsstad den här tiden på året finns bara en vettig strategi: lys upp allt vad som går, spara energi får vi göra på andra sätt och andra årstider, mer sånt här alltså.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.