Besök från Moldavien

I förra veckan var Andrei Hincu, Lilia Hincu, Victor Guzun, Dumitru Cozmolici och Daniel Graur från Moldavien på besök i Umeå och träffade bland annat VK:s ledarredaktion för ett samtal om medier i Sverige. Det blev en mycket intressant diskussion om hur VK jobbar som dagstidning, om papperstidningens förhållanden till vk.se, om skillnaden mellan nyhetsrapportering och opinionsbildning, om tryck- och yttrandefriheten och om hur vi prioriterar mellan olika ämnen, lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.

Vi passade även på att fråga dem om deras resa och det politiska läget i Moldavien:

Hur kommer det sig att ni besöker just Umeå?

– Det är föreningen Umeå Demokratiforum, Studiefrämjandet och Svenska institutet som bjudit in oss företrädare för Center for International Communication and Human Rights, som arbetar med att implementera europeiska länder demokratiutveckling, i Moldavien. Moldavien är en före detta sovjetstat som vill integreras i Europeiska unionen. Just nu är Moldavien det fattigaste landet i Europa och det enda styrt av kommunister. Vi upplever stora problem med att genomföra stora demokratiska reformer och med att införa pressfrihet och yttrandefrihet.
Nästa vår är det parlamentsval i Moldavien och det kommer att bli avgörande för den framtida utvecklingen i landet. Moldavierna måste välja mellan västliga och östliga värderingar, mellan Europa och Ryssland. Samtidigt har man deklarerat att man vill integreras i EU och just därför är också demokratiutvecklingen högt prioriterad i vårt samhälle. Därför är vi nu här i Västerbotten för att studera hur man i EU-medlemsstaten Sverige bedriver demokratiarbete.

Vilken är den viktigaste inrikespolitiska frågan i Moldavien just nu?

– Efter att Ryssland erkänt självständigheten i två georgiska regioner, Abkhazien och Sydossetien blev även Transnistrien i Moldavien ett ärende för EU-medlemmarna. En pro-rysk separatistisk region på mer än 4000 kvadratkilometer och en befolkning på 540 000 invånare är den huvudsakliga anledningen till att Moldavien idag inte kan bli medlem i EU.

– Transnistrien styrs av en självutnämnd president och den som åker till området får uppleva en tidsresa tillbaka i tiden. Gamla Sovjetunionen är fortfarande närvarande i samhällets alla delar från arkitekturen, den totala kontrollen av ekonomin, avsaknaden av mänskliga rättigheter, korruptionen, den svarta marknaden till den totala frånvaron av pressfrihet och yttrandefrihet.

– Transnistrien uppstod efter Sovjetunionens fall 1990 och det blir mer och mer tydligt att det inte var en slump att den lilla utbrytarrepubliken uppstod. Tvärtom var det ett tydligt ryskt mål att behålla närvaron i Europa genom att behålla detta lilla område.
Efter mer än 17 år långa förhandlingar kan man inte se den transnistriska självständigheten som annat än en utopi. Dagens moldaviska kommunistregim hävdar sig kunna lösa konflikten snabbt och enkelt, men det är inget annat än ett utspel inför valet i mars nästa år.

– En snabb och oansvarig lösning av konflikten vore respektlöst och farligt gentemot befolkningen i Moldavien och angränsande EU-länder.