Temperament, svordomar och hej svejs i fullmäktige

Fullmäktigedebatten om utlandsresor för politiker och tjänstemän i kommunen tidigare på förmiddagen blev tidvis rätt temperamentsfull. Vänsterpartiets Tamara Spiric undslapp sig en talspråklig svordom – ’j-vla’, den ni vet – fast tog tillbaka den på en gång. Och Lennart Holmlund (s) avslutade debatten med att betacka sig för lögner och skitsnack.

Hur är det med just svordomar i en politisk debatt? Är de okej eller bör språket i en offentlig debatt lyftas en nivå över det dagliga tugget? Var det nödvändigt att Tamara Spiric bad kort om ursäkt efter sin lilla svordom, eller hade hon bara kunnat köra på?
Jag brukar också rätta mig själv omedelbart med en snabb ursäkt när jag i offentliga sammanhang – vilket händer då och då – råkar undslippa med en slarvig svordom, det känns rätt på något sätt och respektfullt inför situation och omgivning att hyfsa språket vid offentliga framträdanden.

Men är det självklart?

Detta påminner mig om en minidebatt för ett par år sedan som jag kommenterade så här i en krönika: Är det uppfriskande eller nedlåtande att säga ’hej svejs leverpastej’?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.