Det regionala perspektivet är underskattat
I helgen var jag moderator för en debatt i Umeå mellan Håkan Larsson (c), Britt-Marie Lövgren (fp) och Sören Wibe (junilistan) inför Europaparlamentsvalet. Det övergripande temat för debatten var ’Den nordliga dimensionen i EU’, även om diskussion som sig bör rörde sig över många olika frågor och tack och lov inte fastnade i någon snäv och ängslig regional försvarsställning. Ändå tror jag att det regionala perspektivet är underskattat i debatten inför Europaparlamentsvalet. Om det har jag en text på dagens ledarsida, här i en något längre version än den som fick plats i tidnignen:
Det regionala perspektivet är underskattat
Hur viktigt är det regionala engagemanget i valet till Europaparlamentsvalet? Tillför det en enskild kandidatur något om ett sådant betraktelsesätt anläggs vid sidan om det europeiska, eller förminskar det den till effektlös lokalpatriotism? Kan man anlägga ett västerbottniskt perspektiv på Europaparlamentsvalet? Bör man göra det, är det en vettig priortering, när det redan är så svårt att lyfta blicken ens över nationsgränserna?
Tycker man att euron är bra, tycker man rimligen att den är bra både för nation och region. Vill man bejaka EU-samarbete i klimatfrågan eller i kampen mot grov brottslighet vill man det sannolikt oavsett var man bor. Vill man värna den personliga integriteten gör engagemanget inte halt vid länsgränsen. Det största problemet i den pågående valrörelsen är givetvis att det europeiska perspektivet inte slår igenom tillräckligt starkt.
Och att nationella perspektiv och sakfrågor som avgörs i de nationella parlamenten blir överbetonade även i en valrörelse som handlar om att fördela makt i Europaparlamentet är ett problem som partierna (vissa mer än andra), medierna (framför allt i betoningen av ’spelet’) och väljarna (jo, även väljarna) gemensamt bär skuld till.
Gårdagens partiledardebatt i SVT hade exempelvis en förvånansvärt stark sådan slagsida i sitt upplägg, trots att den hölls bara några veckor inför ett val där partierna fruktar och medierna varnar för ett nytt rekordlågt valdeltagande. Var det partiledarna eller Sveriges Television som inte vågade ta Europaparlamentsvalet på allvar?
Men när det gäller det regionala perspektivet lutar jag åt att det, till skillnad från det nationella, snarare är underskattat, och att det egentligen borde ses som en självklar del av det europeiska.
Alltför ofta förväxlas det regionala perspektivet med budgetfrågor om defensiva regionalfonder och stödbidrag, istället för att kopplas till offensiva tillväxt- och utvecklingsfrågor på ett mer övergripande och liberalt Europaentusiastiskt sätt.
Att koppla de stora Europafrågorna till den egna regionens framtid vore inte att snäva in diskussionen, fastna i ett lokalt perspektiv eller att sänka blicken, utan att visa på sambandet mellan det visionära och det jordnära och att hålla emot tendenserna till att rikslikande teman och nationell trångsynthet tar över Europadebatten. Det lokala och det internationella hör ihop, förutsätter varandra.
Därför tror jag att valrörelsen här skulle berikas med mer kreativ debatt om, låt säga, den förvisso lite vaga men också eggande ’nordliga dimensionen’ i EU.
Nog är den mer intressant än de insnöat rikspolitiska frågeställningar som ännu dominerar inför den 7 juni?
