Framgångsrikt EU måste bli ännu bättre

Ingen lördagstidning denna vecka, därför kommer min helgkrönika redan i dagens tidning. Den handlar om söndagens Europaparlamentsval:

————————————-
Framgångsrikt EU måste bli ännu bättre

"Ingen har någonsin lyckats att skapa ett epos över freden. Vad är det med freden som gör att den inte begeistrar över längre tid och att det knappt går att berätta om den? Ska jag ge upp nu?"
Homer i "Himmel över Berlin"

Europeiska Unionen är ett av historiens mest framgångsrika fredsprojekt. Till vardags, när vi med rätta tittar framåt och koncentrerar oss på missförhållanden och oacceptabla inslag i EU:s arbete, är det ofta en irrelevant, beskäftig anmärkning.
Men så här strax inför ett Europaparlamentsval, när vi försöker sammanfatta alla det europeiska samarbetets förtjänster och problem, är det en grundläggande insikt som inte får tappas bort.

Till stor del tack vare det europeiska samarbetet har det senaste halvseklet sett en fantastisk utveckling för fredlig samvaro, demokrati, välstånd och mänskliga rättigheter på en under århundraden av krig, förtryck, övergrepp, militarism, lidande, fattigdom och konflikter plågad kontinent.

Att det i dag kan framstå som ett nästan banalt påstående säger, i ett historiskt perspektiv, det mesta om?EU:s förtjänster. Bakslagen har varit många och svåra, men framstegen, trots allt, fler. Den positiva och värdefulla kraften i det Europasamarbete som växte fram efter andra världskriget är otvetydig. Sverige, med en egen historia länge ständigt förvecklad i de europeiska krigen, hör hemma i det samarbetet.

Att Sveriges medlemskap under de senaste åren mognat bort från gamla konflikter kring folkomröstningen 1994 och idag blivit något för en stor majoritet självklart och givet, befriar den svenska Europadebatten. Det gör att tidigare EU-motståndare långsamt börjar inta mer konstruktiva, samarbetsvilliga attityder, samtidigt som varma EU-anhängare börjar ägna mer tid åt att granska och kritisera de missförhållanden som trots allt är uppenbara i EU:s komplicerade vardag. Europadebatten i Sverige är på väg in i en ny och mer spännande fas. Invanda rollfördelningar från folkomröstningsbataljerna löses upp. Det berikar.

De senaste veckornas kampanjer inför Europaparlamentsvalet har inte alltid, men stundom, bjudit positiva exempel på den utvecklingen. Fortfarande finns krafter, kandidater och partier, mestadels på ytterkanterna, som i EU ser något ont och som vill avskaffa unionen eller åtminstone kräver svenskt utträde. Men de är få och får allt svårare att vinna gehör för ett reaktionärt budskap.

De flesta partier och kandidater ser nu EU som något i grunden positivt och som en given nivå för Sverige och svenska politiker att agera på.?Sedan kan graden av engagemang för samarbetet och graden av kritisk inställning till olika delar i EU:s politik växla. Så ska det vara, så bör det vara. Det mesta av meningsutbytet sker ändå inom en allt robustare ram av insikt om det europeiska samarbetets stora värde. På det sättet möjliggörs en friskare och fräsigare debatt om sakfrågor utifrån ett EU-perspektiv än det hämmande medlemskapsträtet tillät.

Klimathotet och miljöfrågorna har på ett övertydligt sätt visat hur avgörande det är med internationellt, gränsöverskridande samarbete för att möta problem som inte känner några gränser. Till och med EU är för litet i klimatfrågan för att ensamt kunna åstadkomma tillräckligt, men 27 europeiska länder i gemensamma åtaganden är i varje fall långt bättre än om nationell inskränkthet skulle leda till att varje land stängde dörrarna om sig och fördjupade sig i de egna navlarnas detaljer.
Det är inte någon slump att just EU:s relativt offensiva uppträdande i klimatfrågan är ett vanligt skäl som anges när tidigare EU-motståndare förklarar varför de nu är för det svenska medlemskapet.

Den globala finanskrisen, men hotande massarbetslöshet, har påmint EU:s medlemsländer om att man tillsammans, med samordnade insatser och koordinerade ram- och regelverk kan åstadkomma mycket mer än var för sig.
Då handlar det lika mycket om att värna jobb- och välståndsskapande liberala reformer, marknadsekonomi, frihandel och ökad rörlighet för människor och företag, som om att bekämpa fattigdomsalstrande protektionism, ekonomism nationalism och främlingsfientliga misstänkliggöranden. Här pågår en dragkamp i krisens spår där risken för att kontraproduktiva panikåtgärder i enskilda medlemsländer ska förvärra krisen kvarstår.

Integritetsfrågan är en av det här valets allra viktigaste. EU vacklar mellan fortsatt slentrianmässigt övervakningstänkande och en tillnyktring inför hotet om storebrorssamhället. Lyfter man in upphovsrättsproblematiken i debatten blir det uppenbart hur stort behovet av framåtsyftande lösningar är. Men när lagar stiftats och direktiv antagits har det nästan hela tiden varit till privatsfärens nackdel. En klar bekännelse till den personliga integriteten hör till grundkraven i det här valet.

EU:s jordbrukspolitik måste reformeras. Den nuvarande ordningen är inte bara obegripligt dyr, utan också omoralisk gentemot fattigare delar av världen. Ingen kan påstå att det blir en okomplicerad reform, självklart finns det jordbruksvärden att värna, men det är dags för radikala förändringar av en ohållbar situation.

EU:s alltför stängda gränser och hårda asylpolitik är en skamfläck. En union som i de öppna gränserna och den stora rörligheten mellan sina medlemsländer ser en väg till fred och välstånd får inte brutalt sluta sina yttre gränser mot nödlidande. Att stå upp för öppnare gränser, humanare flyktingpolitik och internationell solidaritet är en viktig uppgift för nästa mandatperiods parlamentariker.

Ett mer fullödigt samarbete mot grov kriminalitet och människohandel måste utvecklas mellan medlemsländerna. EU-apparaten skulle må bra av ett mer betonat feministiskt perspektiv och en på fler områden genomförd genusanalys. EU behöver en restriktivare syn på alkohol och en större medvetenhet om alkoholskadorna som motvikt till alkoholindustrins lobbyism.

Så där kan man hålla på länge. Den gemensamma nämnaren är att lösningarna ofta måste sökas i samarbete med andra.

"Europa ­ det svåra, men härliga ackord, i vilket dissonanserna flyter samman utan att någonsin gå upp i varann."
Klaus Mann (1906-1949)

Det fantastiska med EU ­gör det självklart med ett helhjärtat bejakande av unionens existens och fördjupade samarbete. Det bedrövliga i EU manar intensivt till reformer och förändring på viktiga områden. Det är när engagemanget för och kritiken av EU går hand i hand som både engagemanget och kritiken blir som mest effektiva.
Jag håller tummarna för ett högt valdeltagande på söndag.