Socialdemokratiska teaterviskningar

Socialdemokraternas partikongress är ämnet för en ledarkrönika av mig i dagens papperstidning.
 
———————————————
 
Socialdemokratiska teaterviskningar på kongressen
 
Socialdemokraternas partikongress blev aldrig något mer än en försiktig viskning till väljarna. Som om man ville påminna om sin existens, utan att väcka alltför mycket uppseende med något enskilt ställningstagande. Det gick som förväntat mest hela tiden. Bara den som spetsade öronen ordentligt kunde uppfatta något nytt besked med substans eller nyhetsvärde. Rabalder och revolt uteblev.
 
Mona Sahlin fick ungefär som hon ville. Delvis som ett resultat att partiledningen inte vågade vilja mer än den kunde räkna med att få säkra kongressmajoriteter för, delvis därför att partiets rekordlåga stöd i storstäderna minskade viljan att bråka inför öppen ridå.
 
Socialdemokraterna förblir djupt skeptiska till valfrihet, vinstutdelning och privata alternativ inom välfärdssektorn. Men man avstår trots sur retorik från att sticka in formella käppar i hjulen. Partiets skolpolitik anpassas gradvis och i insikt om egna misslyckanden till alliansens genomförda reformer. Regeringens skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare accepteras till större delen.
 
Det gick mycket i den stilen. Gormskälla på alliansen i talarstolen, acceptera väsentliga delar av alliansens – relativt populära – politik i kongressbesluten.
 
Socialdemokraternas jobbpolitik är fortfarande trevande, men man erkänner åtminstone det nödvändiga i något slags arbetslinje. Flörten med småföretagarna bjuder en del fagra ord, men tar omedelbart slut när LO rasslar med pennan i checkhäftet inför valrörelsen. Vardagsretoriken från partiets företrädare tyder också på att S haren bit kvar till en djupare värdering av företagandets betydelse för jobb och välfärd, vilket kan bli en räddning för regeringen som å sin sida inte heller uppfattas komma loss när det gäller småföretagarklimatet.
 
Socialdemokratins och LO:s fastklamrande vid varandra förblir bådas olycka. Många försöker, välvilligt, upplysa om det, men partiet och LO håller för öronen och rutschar nedför tillsammans.
 
Men trots att alliansen, delvis på grund av oppositionens oförmåga, behåller initiativet på flera centrala områden, har socialdemokraterna ändå ett visst övertag på ett par punkter.
Familjepolitiken är en sådan. Och socialförsäkringarna kan, trots det hycklande motståndet mot statlig a-kassa, bli ett av de rödgrönas starkare kort.
Regeringen har visserligen med flera strukturreformer stärkt systemens hållfasthet. Men alliansen är när det gäller ersättningsnivåer och tak inte helt enig om socialförsäkringarnas principiella syften. Folkpartiet har traditionellt förespråkat den generella inkomstbortfallsprincipen. Centerpartiet har länge talat om grundtrygghet. Uttalanden från moderata statsråd antyder att de inte riktigt vet vad den debatten handlar om.
 
På kort sikt har det ingen större betydelse då väljarkonsensus råder kring den generella linjen och alla bedriver politik utifrån det.Men i en valrörelse är långsiktig oenighet belastande. Om skatter, företagande och utbildning blir svåra områden för de rödgröna, kan socialförsäkringar och familjepolitik kan bli det för alliansen.
 
Mona Sahlins verkliga dilemma ligger dock i samarbetet med vänsterpartiet. Den socialdemokratiska kongressens beslut har inte status av direkta förslag till regeringspolitik, utan är underlag för förhandlingar med V och Mp.
 
Att samordna en politik med vänsterpartiets systemskifteskrav som ska vara både regeringsduglig och gå hem hos socialliberala marginalväljare blir svårt. Därför var nog prioritet ett att undvika socialistiska bakslag i kongressbesluten – blott inga negativa rubriker.
 
Man skulle rentav kunna påstå att socialdemokraternas partikongress närmast liknade en övertydlig teaterviskning till de osäkra väljarna. Ni vet hur det är med teaterviskningar på större scener: efter en stund blir de otroligt ansträngande för stämbanden, men ingen åhörare kan å andra sidan missa att det handlar om just ett försök att härma en viskning.
 
Det kändes som huvudbudskapet från socialdemokraterna den här gången: ta det lugnt, ingen panik, vi vill inte störa, ni behöver inte vara oroliga. Räcker det?

Etiketter: ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>