Ett av de bästa talen

Av , , Bli först att kommentera 0

Ett historiskt tal, särskilt aktuellt den här veckan: John F Kennedy i Berlin 1963, finns att läsa och se i sin helhet här.

Tre favoritpassager:

1

"There are many people in the world who really don’t understand, or say they don’t, what is the great issue between the free world and the Communist world. Let them come to Berlin. There are some who say that communism is the wave of the future. Let them come to Berlin. And there are some who say in Europe and elsewhere we can work with the Communists. Let them come to Berlin. And there are even a few who say that it is true that communism is an evil system, but it permits us to make economic progress. Lass’ sic nach Berlin kommen. Let them come to Berlin.
Freedom has many difficulties and democracy is not perfect, but we have never had to put a wall up to keep our people in, to prevent them from leaving us.

2 (där Kennedy citerar Willy Brandt)

"While the wall is the most obvious and vivid demonstration of the failures of. the Communist system, for all the world to see, we take no satisfaction in it, for it is, as your Mayor has said, an offense not only against history but an offense against humanity, separating families, dividing husbands and wives and brothers and sisters, and dividing a people who wish to be joined together."

3 (finalen)

"Freedom is indivisible, and when one man is enslaved, all are not free. When all are free, then we can look forward to that day when this city will be joined as one and this country and this great Continent of Europe in a peaceful and hopeful globe."

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Jämställdhetspolitiken och liberala traditioner

Av , , 1 kommentar 4

Att socialdemokraterna på sin kongress efter ett antals års tvekan fattade beslut om att driva kravet på tredelad föräldraförsäkring (om än med vissa oklarheter kring takt och genomförande) sätter – som jag var inne på här - alliansen, men kanske framför allt folkpartiet, lite under press.

Att socialdemokraterna efter en del kontroverser värkte fram ett beslut i den riktningen får nytt ljust att falla även på folkpartiets motsvarande grubbel kring föräldraförsäkringsfrågan.

Birgitta Ohlsson har rätt i sina uttalanden till Ekot.

Folkpartiet har en tradition av att ligga långt framme i jämställdhetspolitiken, det har varit ett socialliberalt kännetecken. Det hänvisas ofta till pappamånaden och Bengt Westerberg. Men den liberala jämställdhetspolitiken går långt tillbaka i tiden.

I viss mån kan man tala om en kapplöpning under decennierna på jämställdhetsområdet mellan just den organiserade liberalismen (tyngd tidvis av att behöva jämka med mer konservativa strömningar i tänkta samarbetspartier) och den organiserade socialdemokratin (ständigt tyngd av en i grunden patriarkal samhällssyn som förstärkts av samarbetet med facket).

Folkpartiet har vunnit ett antal spurtpriser på vägen i den kapplöpningen. Socialdemokraterna har påfallande ofta haft svårt att gå från ord till handling, och ofta kommit eftersläntrande i idédebatten.

Delvis kan det ha att göra med att socialdemokraterna så länge satt med regeringsansvar, medan folkpartiet var i opposition. Regeringsåren 1991-1994 och den liberala pappamånaden motsäger i och för sig en sådan tes, men nu kan man ana hur folkpartiet riskerar att tappa initiativet under kravet att bedriva en sammanhållen allianspolitik på det familjepolitiska området, medan socialdemokraterna vågar testa ett lite mer kontroversiellt steg först när partiet varit några år i opposition.

Okej, familjepolitiken och föräldraförsäkringsfrågan får knappast någon avgörande betydelse i nästa års val. Och det är mycket möjligt som sägs från konservativt och nyliberalt håll – det är till och med sannolikt – att tredelad föräldraförsäkring, men i ännu högre grad individualiserad föräldraförsäkring som bland andra VK förespråkar, inte är ett krav som väcker någon genklang bland väljarna på kort sikt.

Men så har det varit med många jämställdhetsreformer, med många framåtsyftande, frigörande förändringar i samhället överhuvudtaget, att processen och opinionsbildningen måste börja nånstans. Det är inget argument för eller emot i sak för den som är ute efter att förändra en situation. Opinioner är inga runstenar i landskapet. Skiften kan gå snabbt.

Även partier kan ta på sig rollen att leda och driva opinion av övertygelse för en sak, trots att opinionsmätningar inte ger omedelbar bekräftelse. Långsiktigt är övertygelser och idéer förutsättningar för framgång även för föreningar och organisationer.

Så landar det i slutändan i värderingar, principer verklighetsuppfattningar och praktiska slutsatser. Och får familjepolitiken betydelse på marginalen i nästa års val kan det mycket väl vara så att de som vågar lite mer i föräldraförsäkringsfrågan, som utmanar en konservativ opinion, faktiskt belönas.

Den liberala jämställdhetspolitiken har traditioner att knyta an till. Att lämna över området enbart till konservativa och socialistiska instinkter vore ett stort misstag och ett bakslag för svensk familjepolitik.

1 kommentar
Etiketter: , ,

Kandidater kliver upp på scenen

Av , , 2 kommentarer 3

Jag bodde inte själv i Västerbotten när partiernas nomineringsprocesser befann sig i det här skedet inför förra valet 2006, så jag vågar mig inte på någon djupare regional jämförelse.

Men man har ändå, tror jag, kunnat se under hösten här på vk.se:s bloggportal – där ett antal politiker från flera olika partier annonserat sina avsikter att kandidera på olika nivåer inför nästa års val, antingen i mer personligt tilltal (senast här i dag) eller genom att återge sina partiers nomineringsresultat – att de nya kommunikationskanalerna ökar både viljan till och kraven på politiska kandidater att träda upp på scenen som enskilda kandidater.

Det är en mycket positiv utveckling, framför allt för väljarna, men även för de politiska partier som hänger med i och bejakar den utvecklingen.

Valet 2010 kommer att skilja sig markant när det gäller kommunikationen mellan kandidater och väljare, och när det gäller medias roll i valbevakningen. Det blir ett nytt flöde att förhålla sig till för alla aktörer.

Och att vara med i de nya kommunikationskanalerna är inte samma sak som att vara skicklig på det. I hög grad tror jag att egenskaper som gjort politiker skickliga i mediala sammanhang, och på torgmöten, arbetsplatsträffar, företagsbesök eller skoldebatter genom åren, sammanfaller med dem som kommer att krävas även i framtiden. Men det tillkommer även nya dimensioner i det politiska samtalet, och en del gamla villkor tynar bort, när kommunikationshierarkierna förändras.

Det gör att en del nya kvaliteter kommer att krävas för den som vill nå ut till medborgarna, och att en del tidigare viktiga kvaliteter kommer att minska i betydelse.

Om det sedan leder till en ökad mångfald i den politiska debatten och de partipolitiska valrörelserna, om partiernas och kandidaternas ekonomiska förutsättningar får ökad eller minskad betydelse, om det får konsekvenser för hur valsystemet ska vara utformat och om medierna får radikalt nya roller – allt sådant återstår att se.

Jag är övertygad om att det är en utveckling som kommer att fortsätta. Valet 2014 lär vi häpna igen, över hur mycket som kan hända på bara fyra år.

2 kommentarer
Etiketter:

Bra och balanserat

Av , , Bli först att kommentera 4

Bra och balanserad kommentar som sammanfattar mångas inställning tror jag. Inte ogrundad hysteri, inte ogrundade konspirationsteorier – utan bara förhoppningen att rationellt kunna värdera kvalificerad information och fatta egna, välgrundade beslut i en svår – inte enkel – fråga, och sedan respektera att människor efter lika seriösa överväganden faktiskt kan komma till olika slutsatser.

Jag måste säga att jag upplever en stor skillnad mellan myndigheternas väldigt sakliga, rationella information och delar av mediernas vinklingar.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Gasledningen

Av , , Bli först att kommentera 3

Inte särskilt oväntat och inte särskilt lyckat. Det här blir förstås ett av morgondagens mest kommenterade ämnen.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Söndring i skolfrågan möter motstånd

Av , , 2 kommentarer 8

Det är glädjande att de försöken tidigare i veckan från ansvarigt håll att försöka förvandla frågan om nedläggningshotade skolor i Umeå till en konfrontation mellan stadsdelar och en värdering av barnens föräldrar ur något slags partipolitiskt perspektiv – som vi kommenterade i onsdagens huvudledare – möter ett sådant kompakt motstånd och oförstående från de flesta håll.

Umeåborna vill knappast att sådana söndrande motsättningar ska prägla staden.

Tillsammans, i solidaritet med varandra och i glädje över mångfalden måste vara nyckelord – inte jantelag, fördomar och politiska skenmanövrar som försöker skapa konstlade skyttegravar.

Om människor så småningom börjar stämplas politiskt som bättre eller sämre, deras åsikter som mer eller mindre relevanta, beroende på var de bor, hur mycket de engagerar sig på sin fritid eller var de står politiskt, vore början till slutet på Umeås speciella växtkraft och attraktionskraft.

Skolsituationen må vara svår att hantera budgetmässigt. Inget blir bättre av att beslutsfattare börjar låta sina personliga attityder till enskilda stadsdelar vara utslagsgivande.

2 kommentarer
Etiketter:

Vågade knappt dricka vatten

Av , , Bli först att kommentera 1

Läser vidare i Allan Sandströms synnerligen läsvärda ”Glimtar från Västerbotten”.
 
Tre citat:
 
"Det fanns nykterhetspredikanter som kunde måla spritens förbannelse med sådan nitälskan att åhörare knappt vågade dricka vatten när de kom hem."
 
Det var mer krut i oss på den tiden.

****
 
En träffande formulering även om frisinnet:
 
"De liberala idéerna fick i Västerbotten en speciell färgning av idealism, nykterhet, försvarsfientlighet och social radikalism."
 
Försvarsfientligheten var väl mest ett 10- 20-talsfenomen, och så saknas miljöengagemanget under efterkrigstiden. Men annars så. Idealismen var viktig.
 
****
 
Och så skriftens vackra, lätt vemodiga, kanske delvis alltför vemodiga, slutrader:
 
”Mycket av det Västerbotten som var är nu borta. Det är möjligt att besöka byar där huset ännu står kvar, med hela fönster och tak och där ibland en kvarglömd slåttermaskin rostar i ett åkerhörn. Men människorna är borta – några dyker kanske upp en vecka under älgjakten.
Mitt inne i en snabbväxande gröna granskog kan man plötsligt stå inför ett gårdstun. Höljt i videsnår, endast knappt urskiljbara husgrunder vittnar om det liv som levdes där en gång. Ingen minns längre att den nästan igenvuxna skogsvägen för ett par generationer sedan var livligt trafikerad, en led som förde till både kyrka och handel. Den är glömd med nya vägar och nya rörelsemönster.
Ett landskap är både naturens och människors verk, både minnenas och nuets verklighet. Att studera ett landskap är framför allt att förstå att man studerar det ständigt föränderliga. Att närma sig ett landskap är att spana bakom dagens fragment. Helheten är historia – och nu!"

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Åsa Ögren har aldrig läst något värre

Av , , Bli först att kommentera 1

Min ledarkrönika om socialdemokraternas partikongress i tisdagens tidning har fått Åsa Ögren att, oklart av vilken anledning, att bli ursinnig. I en replik på dagens debattsida konstaterar hon att min text är det mest osakliga dravel hon någonsin läst. Jag svarar, något häpen över denna väldiga irritation över just den krönikan, i ett svar nedanför hennes replik.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Dämpade förhoppningar

Av , , Bli först att kommentera 0

Fredrik Reinfeldts träff med Barack Obama i Washington för samtal om klimatfrågan är ämnet för en liten betraktelse av mig på dagens ledarsida:

————————————————–

Dämpade förhoppningar

Personkemin verkade stämma, och sånt ska inte underskattas, mellan Barack Obama och Fredrik Reinfeldt under den svenska statsministerns besök i Washington.

Att klimatmötet i Köpenhamn inte lär bli någon milstolpe eller något avgörande genombrott, utan snarare en upprepning av goda föresatser med många finstilta reservationer, är allvarligt. Men det kan inte EU eller Reinfeldt lastas för.

Så mycket mer än ambitiösa men ej bindande ord gick, givet den amerikanska inrikespolitiken och misstron mellan inte minst Kina, Indien och USA, knappast att få ut av toppmötet. Statsministern gjorde sitt jobb.

Men när Barack Obama, i en blandning av lovord och rutinmässig artighet, berömde Sverige lite extra som ett föredöme i klimatpolitiken bör Reinfeldt i ärlighetens namn vidarebefordra en del av de dyrbara lovorden till tidigare regeringar. Alliansen har förvaltat en passning framåt i banan, och mer vårdat bollen lugnt och förståndigt strax utanför anfallsområdet, än skjutit på mål. En rödgrön regering hade sannolikt agerat på samma sätt.

Alliansen tar gärna åt sig äran för mer än som är motiverat. Och oppositionen framställer sig gärna som missnöjd fast man nog vet själva att det ofta bara är ett spel för galleriet. Klimatfrågan är global. Sverige måste agera inom EU. Där hör Sverige, nu som tidigare, till de pådrivande.

Reinfeldt är på sätt vis en symbolisk talesman för den nya klimatmedvetenhet som präglar även Europeiska Unionen. Han har genomgått en snabb omvändelse från valrörelsen 2006, då han viftade undan miljön som irrelevant, till i dag när han talar klimat så ofta han kan; från stort ointresse till förmåga att diskutera frågorna med viss auktoritet i globala sammanhang. EU har genomgått motsvarande omvändelse. Det är positivt, men bör inte beskrivas som något annat än det är – ett uppvaknande i hast från helt andra attityder.

Om engagemanget räcker när åtaganden ska genomföras och en mer klimattrött opinion växer fram återstår att se – när det gäller regeringen, såväl som oppositionen, såväl som EU. Gick en omvändelse snabbt kan nästa gå lika snabbt. Helt eniga är man inte inom EU heller inför Köpenhamnsmötet, även om det just nu är andra som bromsar mest. Och sedan är det förstås en sak att sätta upp globala utsläppsmål, något helt annat att slå fast vilka metoder som effektivast och med minst negativa konsekvenser kan förverkliga målet.
Det blir framtidens klimatdebatt, när de globala ramuppgörelser som krävs kommit till stånd. Och då kan konflikter och frågeställningar plötsligt se helt annorlunda ut igen.

…för övrigt bör inte skolor läggas ned på grund av beslutsfattares personliga attityder till enskilda stadsdelar. Håll ihop staden, söndra inte fram motsättningar.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Fascinerande omdömeslöshet

Av , , 3 kommentarer 9

Det här säger en del om det socialdemokratiska partiets kvardröjande oförmåga att skilja mellan det egna partiet och resten av världen.

"Olämpligt och onödigt" är en vacker omskrivning för uppenbar inkompetens för och omdömeslöshet i lärarutövningen.

Men nu är barns rätt till en seriös undervisning i skolan, fri från vulgär indoktrinering, viktigare än så. Därför är frågan om inte skolledningens svajiga reaktion är ännu värre.

3 kommentarer
Etiketter: , ,