I en signerad text på dagens ledarsida skriver jag litet grand om svenska språkets ställning och varför det skulle skada Sveriges intellektuella konkurrenskraft om svenska språket blev marginaliserat inom den högre utbildningen:

Värna svenska språket på universiteten

En JO-anmälan mot Stockholms stad för användningen av engelska på bekostnad av svenska i stadens slogan "Stockholm - The Capital of Scandinavia" har lett till en debatt om svenska språkets ställning. Även regeringens engelskspråkiga e-postadresser har JO-anmälts.

Det är en angelägen debatt, med ett par fallgropar som först måste nämnas. Ett levande språkkan bara växa vilt och i fria former. Det står, i en rörlig värld, alltid i förbindelse till andra språk. Och det kan inte skiljas från de människor som använder det för att kommunicera.

Till det vitala språket hör att det hela tiden förändras och får nya nyanser. Svenskan har de senaste århundradena öppnat sig, ibland på vid gavel, för franska, tyska och engelska influenser. Det har varit berikande. Utan dessa avtryck vore det ohjälpligt fattigare.

Men det betyder inte att alla förändringar är önskvärda eller ofrånkomliga i likgiltig relativism.
Alla som talar och skriver på svenska, det gäller även organisationer och myndigheter, är en del av den fria skapande processen.

Vi kan ta ställning; exempelvis genom att söka kreativa svenska lösningar, istället för passiva, fantasilösa engelska. Det är inte att bromsa utvecklingen, utan att söka ge den en medveten riktning.

Det finns inte, ska sägas, någon anledning att känna oro över svenska språkets ställning i stort. Svenskan uppfyller fullt ut de kriterier som krävs för att ett språk ska vara synnerligen stabilt, inklusive en tillräcklig utbredning som modersmål.

Språkforskningen skiljer på olika faser i ett språks förändringsprocess när influenser från andra språk är starka. Importen av enskilda betydelseord som substantiv, adjektiv och verb, som pågår ständigt, är den egentligen enbart positiva fasen. Ofta är det den som uppmärksammas, trots att sådana låneord vanligtvis aldrig hotar ett språks överlevnad. De arbetas för det mesta snabbt och elegant in i modersmålets övriga ordförråd och grammatiska struktur.

I andra faser, om ett språk är instabilare, kan även så kallade funktionsord - prepositioner, adverb, personliga pronomen, konjunktioner - börja importeras i större omfattning. Det kan vara en tidig varningssignal, som dock inte ljuder i dagens svenska.

I direkt kritiska faser tas hela grammatiska strukturer över från det utländska språket. Även ett sådant scenario för svenska språkets del är inom överskådlig framtid helt orealistiskt. Svenska språket står alltså i grunden mycket starkt.

Men vad som kan ske även i ett mycket stabilt språk är att det försvagas och rent av går förlorat på vissa enskilda områden, så kallade domäner. Ett område där man kan känna viss oro för svenskans ställning är inom den högre utbildningen.

Att värna modersmålet inom högre utbildning, hellre än att allt oftare slentrianmässigt satsa på en halvdan engelska, är viktigt för att långsiktigt värna Sveriges globala konkurrenskraft och viktigt för att bidra till en internationell språklig mångfald som gynnar forskning och långsiktig utveckling.

Förlorar svenska språket mark inom högre utbildning sjunker den intellektuella nivån i landet. Den trängre språkliga kostymen och den osäkrare språkbehandlingen kan inte kompenseras av i jämförelse oundvikligen mer begränsade engelskakunskaper (så viktiga de än är givetvis för internationell forskarkommunikation).
Suveräna modersmålskunskaper underlättare tvärtom tillämpningen också av nya språk på nya domäner (vilket är ett starkt argument för modersmålsundervisning även i andra sammanhang). Universiteten har skäl att tänka efter.

På eftermiddagen blev det utflykt till en av mina favoritplatser i Västerbotten, Kvarnområdet i Vindeln, med en lång promenad som precis hann avslutas innan regnet tog ny fart. Men älvlandskapet funkar även lite gråare dagar.

Stora brusande älven, lugna, stillsamma älven, lilla, ivriga skogsforsen, många vyer möter en under promenaden runt området:

I går morse gjorde jag, uppkopplad via radiostudion i Umeå, ett nytt inhopp i Godmorgon Världens panel i P1. Det handlade om vaccinationer, Vattenfall och svenska språket.

Min lördagskrönika den här veckan blandar lite liberal idéhistoria och politisk filosofi med ett par funderingar kring lokal- och regionalpolitik:

-----------------------------------

En sista bild från vackra Norrbyskär:

Den här gamla dragfärjan ingav lite familjen Macahan-vibbar (framför allt avsnittet med pojken som kunde tälja vackra figurer i trä, för er som minns serien mer i detalj). Notera de gamla, nedgångna skeppen från förr också bredvid färjan:

I skogen gäller det att se upp:

Här hamnar barnfamiljen förr eller senare, hos de små husen:

Huvudgatan åt andra hållet:

Den långa huvudgatan:

Mitt personliga favoritställe, den gamla, övergivna fotbollsplanen som minns fornstora dagar:

Blick mot öppna havet:

En utflykt till Norrbyskär, ett av de första besöksmål man får rekommenderat när man flyttar till Umeå, förgyllde helgen. Och jag passade på att ta några bilder.

På väg ut till picknickstället:

Åke Wredén skriver intressant i Eskilstuna-Kuriren om en svensk minnesförlust gällande 1809 års händelser.

En sista övningsbild för i dag. Berlintemat får avsluta. Bilden är tagen på en bro över Spreefloden direkt framför nya tågstationen Hauptbahnhof. I bakgrunden till vänster skymtar en liten del av Kanzleramt.

.

Jag ber om ursäkt för alla bilder av tvivelaktig standard här på bloggen denna min första dag på nya bloggportalen. Men man tar vad man har och jag måste lära mig lite hur det fungerar, så här kommer ytterligare ett test med en bild. Virktemat får en chans till.

Jag vill betona att dessa egenhändigt virkade grytlappar med lite olika mönster inte ska ses som ett inlägg i den pågående konstdebatten i Umeå.

Eftersom det är så kul att lära sig vk.se:s nya bloggverktyg testar jag med en bild till. Den har viss dagsrelevans, då den visar ett litet demonstrationståg vid Potsdamer Platz i Berlin för ett par veckor sedan mot övervakning på internet (piratflaggor syntes i vimlet).

Bilden är värdelös i sig, men min mobil tar en mindre evighet att starta.

När jag satte på den stod jag precis rätt placerad för att fånga demonstrationståget på nära håll och på väg fram mot mötesplatsen. På bilden har de redan hunnit fram och börjat samla sig kring något slags talarpodium, tror jag att det var.

Här nedan är en illustration till min lilla sidokommentar "Denna vecka" på dagens ledarsida om filévirkning, virkhandbok och inköpta biografier på semestern.

("Denna vecka

...började jag klaga på min under semestern införskaffade virkhandbok för att dess mönstermallar inte stämde och min fina filévirkning blev mer deformerad för varje ny rad. En eftertanke senare insåg jag att rutorna inte skulle fyllas med tre utan två helstolpar, vilket efter ett tag blir en väsentlig skillnad. En symbolisk läxa: Man ska alltid tänka efter innan man vänder missnöje utåt. Filévirkning och hörbok är för övrigt en oslagbar kombination.

...läser jag mer under semestern införskaffad litteratur:
* ”Abraham Lincoln. Amerikas großer Präsident.”, av historikern Jörg Nadler.
* ”Die rot-grünen Jahre. Deutsche Außenpolitik vom Kosovo bis zum 11. September”, av Tysklands tidigare utrikesminister Joschka Fischer.
* ”Versuchungen der Unfreiheit” av nyligen bortgångne tysk-brittiske, liberale sociologen Ralf Dahrendorf.")

I går kväll rev jag upp mitt pågående virkprojekt, man ska alltid riva upp och börja om när man virkar fel har jag lärt mig.

Med Ralf Dahrendorfs betraktelser kring vad som lockar en del intellektuella att i avgörande ögonblick försvara frihet och mänsklighet och andra att i samma skede lockas av totalitära förtryckarläror, i lurarna som hörbok, började jag om på nytt och på rätt sätt den här gången. Boken rekommenderas

Så småningom ska det växa fram en bild av två mot varandra stående hjortar ur mönstret, man kan ana benen nedan:

Efter några veckors semester gör jag i dag comeback på ledarsidan med en betraktelse över den värdelösa vänster-höger-skalan:

-----------------------------

Vänster-höger-skalan är värdelös