Låt politiker debattera om Ingen bor i skogen

TV-serien "Ingen bor i skogen" är utgångspunkten för en ledarkrönika av mig på dagens ledarsida:

—————————————————-

Låt politiker diskutera "Ingen bor i skogen"

Jag har ett förslag till debattupplägg inför valet: Bjud in aktiva kandidater från de politiska partierna för att tillsammans kolla in alla avsnitt av ”Ingen bor i skogen” på SVT Play.
Uppmana sedan var och en att diskutera och reflektera kring vad programmet och dess karaktärer utlöser för associationer och spontana politiska funderingar, hitom grälsjuka och retoriska rollspel.
Jag tror att en enda sådan politisk diskussion skulle vara värd tio andra slagväxlingar där alla repliker är kända från början och förutsägbarheten stor.

För av reaktionerna att döma är det något med ”Ingen bor i skogen” som gör att det träffar djupare nerver i samtiden än det mesta annat som sänds och skrivs. Det säger oss något, men det är inte omedelbart uppenbart vad.
Där kan den politiska debatten känna kallelsen, störta in och fortsätta diskussionen.

Två saker saknas ofta i svenska valrörelser: det historiska perspektivet och kulturella referenser till teater, litteratur, musik, drama, konst. Så har det inte alltid varit. Många generationer svenska politiker – i alla tider, men inte minst sedan demokratins genombrott – har fått sina intellektuella och ideologiska världsbilder formade, skärpta och ifrågasatta av kulturskaparna.

Så är det förstås fortfarande. Men det syns inte i debatten på samma sätt längre. De offentliga referenserna till och utblickarna mot kultur och historia saknas ofta, ingår inte i den politiska standardrepertoaren och efterfrågas inte av ”stoppuret i högsta hugg”-medierna. Varifrån kommer beröringsskräcken?

Politikers intellektuella horisonter verkar intressera mindre än deras designsmak, matvanor, bilmodeller och semestermål. Jag tror att det har med både hur politiken och medierna utvecklats att göra. Men det är en olycklig och onödig torftighet. Vi kan bättre.

För övrigt är ”Ingen bor i skogen”, inspelat i Umeå, ett skäl att påpeka hur bra det vore om SVT bröt med sin snuttifierande, begränsande och tämligen enkelspåriga fixering vid Stockholm, och istället satsade mer på rejäla kvalitetsproduktioner runt om i landet. Och hur bra det vore om SVT lade ner större resurser på kvalificerat dramamaterial och mindre på melodifestivaler, kungabröllop och det som kommersiella aktörer kan ta hand om lika bra.

Ingen bor i skogen sällar sig till raden av värdefulla SVT-dramaprogram som genom åren på olika sätt greppat tag i, gestaltat och stimulerat samtal om vår tid och vägen dit. Med tanke på SVT:s resurser borde sånt ske oftare.