Förstämning och många tankar efter attacken

Knivattacken i Umeå mot Bostadens ordförande och fullmäktigeledamoten Bernt Andersson väcker förstämning, bestörtning och många tankar. Polisens rubricering av brottet som mordförsök understryker hur brutalt överfallet var.

Så länge motivet är okänt och gärningsmannen inte är gripen är det omöjligt att dra djupare slutsatser eller söka förklaringar. Det ligger självklart nära till hands, när en framträdande kommunpolitiker angrips med våld, att fundera på eventuella bakomliggande politiska motiv. Men det vore meningslöst och onödigt, i ett skede där fakta ännu saknas och ingen hotbild är känd, att spekulera vidlyftigt och utan substans.

Låt oss i stället först stämma in i den starka förhoppning många umebor uttryckt under dagen om att Bernt Andersson trots de mycket allvarliga skadorna ska få återhämta sig, tillfriskna och snart under omständigheterna må bättre igen – och att polisens utredningsarbete ska leda till att brottet klaras upp så snabbt som möjligt .

Som alla våldsdåd river även detta upp rädsla, oro och frågor av allmängiltig karaktär om samhällsutvecklingen och den lokala tryggheten. Trots att Umeå är en till vardags förhållandevis lugn stad med låg brottslighet och god stämning, så kan det grova våldet drabba människor även här. På det finns ett antal exempel från senare år. Det kan man tyvärr aldrig helt skydda sig mot i något levande samhälle.

Men när antalet enskilda fall av meningslöst våld i stad blir större finns det alltid skäl att vara uppmärksam på underliggande orsaker och tänkbara förklaringar. Även om varje brott har sin egen unika bakgrund och tragedi, kan den samlade bilden också ge ledtrådar om när hela samhället måste öka energin, närvaron och eftertanken i det våldsförebyggande arbetet.

Det blir lätt att diskussioner handlar om det – viktiga – polisiära arbetet. Det är naturligt när något otäckt just har inträffat och ett brott är ouppklarat. Men det våldsförebyggande arbetet är utom i undantagsfall en polisiär fråga i första hand. Och det är alltid värt att påminna om.

Vi får inte glömma att allt det förebyggande, sociala och kulturella, arbete som sker på vardagsbasis i föreningar och inom kommunen, för att skapa sammanhang, gemenskaper och stimulerande mötesplatser där medmänniskors problem kan fångas upp i tid, fortfarande är det bästa, bredaste och effektivaste sättet att hindra att en våldsutveckling eskalerar utöver enskilda dåd.

Insikten om hur värdefullt och meningsfullt det långsiktiga arbetet är, insikten om att vi behöver och måste ta hand om varandra i en vardag där hårda konflikter, stressad likgiltighet och obetänksamma ord ibland tar onödigt stor plats, måste vi ständigt vi vårda, och gärna lite ömmare.

Tankarna i dag går till Bernt Andersson och hans omgivning.