Stor delseger för demokratirörelsen i Egypten

Hosni Mubaraks avgång är en stor delseger för demokratirörelsen i Egypten och väcker hopp om en kommande demokratisering. Ändå finns det skäl att komplettera den enorma glädjen och entusiasmen över vad som åstadkommits hittills med viss vaksamhet inför den fortsatta utvecklingen. Nu har militären tagit över makten, och det väcker i ljuset av Egyptens samtidshistoria berättigade frågor om vad som händer härnäst, trots det lika berättigade firandet för stunden.

Ännu är den demokratiska processen bara i startgroparna. Trycket måste hållas uppe både i Egypten och av omvärlden för att den ska nå hela vägen. Aron Lund, en av de bästa och mest insatta svenska skribenterna på området, bedömer det så här i korta ordalag:

"Så var det klart. Hosni Mubarak har avgått, militärens nybildade Högsta rådet för de väpnade styrkorna har tagit över. Landet kommer att styras av en militärjunta i en övergångsfas, till dess en ny regering kan bildas. Vi ska inte räkna med att det nödvändigtvis blir en demokrati som tar över – det verkar snarast otroligt, givet Egyptens enorma problem och militärens nyckelroll i förändringen.Icke desto mindre är detta en enorm seger, för Egypten och för den arabiska revoltrörelsen. Effekterna kan bli oöverskådliga: Mellanösterns hjärta, arabvärldens största land, har kastat av sig sin förtryckarregim och vält den etablerade ordningen över ända. Epoken Mubarak är över, och något nytt har börjat. Låt oss se vad det blir."

Under alla omständigheter är Mubaraks avgång ett stort steg framåt. Och när jag ser de vackra, rörande tv-bilderna på tv-kanalen Al Jazeera av lyckliga demonstranter så får jag lust att på nytt citera några rader ur en favoritdikt av Tegner:

"Det sägs att solen sänks, att dagen grånar:
välan, så kämpen under aftonrodnan;
dag är det nog ännu att vinna slaget.
Tron ej vad håglösheten viskar till er
att striden är för hög för er förmåga,
och att den kämpas ut väl er förutan."