Att lära av historien – inte revidera den

Några formuleringar i moderaternas nya idéprogram kan tolkas som att partiet påstår sig ha varit pådrivande både för allmän och lika rösträtt och i kampen mot apartheid. Det vore i båda fallen uppenbar historierevisionism. Demokratin i Sverige drevs fram av liberaler och socialdemokrater, under motstånd från både den konservativa högern (som sökte bromsa reformerna in i det sista) och den yttre vänstern (som ville ha kommunism i stället). Och kampen mot apartheid var det andra som ledde och stödde.

Kanske försökte de nya moderaterna helt enkelt att dra en liten rövare om partiets förflutna. Försök att kreativt skriva om just rösträttens historia har också pågått från högerhåll under flera år. De borde ha lärt sig av vänsterpartiet, hur sånt brukar sluta.

Nu är inte dagens moderater ansvariga för vad deras partiföreträdare gjorde och tyckte för över 90 år sedan. Lika lite som unga vänsterpartister i dag kan belastas med partiets historia av diktaturstöd. Och lika lite som liberaler och socialdemokrater i dag har automatisk trovärdighet i demokrati- och frihetsfrågor bara för att personer med samma ideologiska tillhörighet har gjort viktiga insatser i andra epoker.

Historien är mycket viktig, men ger inga självklara svar om dagens aktörer.

Att de nya moderaterna vill skriva in sin organisation i en socialliberal historia är naturligtvis ett gott tecken, men blir som historieskrivning inte mer korrekt för det.
Och försöket att tänja på sanningen är helt onödigt, precis som när vänsterpartister ibland inte vill kännas vid vad deras parti stått för. De nya moderaterna som koncept bygger ju på idén om att de är just nya moderater, inte gamla moderater, och definitivt inte gamla valmansförbundare från 1917.

Väljarna brukar vara måttligt intresserade av historiestrider, utan i stället intressera sig för dagens politiker och deras aktuella förslag och program. Det är i grunden sunt. Men väljarna vill bli tagna på allvar och att deras ledare ska försöka att vara intellektuellt ärliga.

Att partier (liksom personer) kan förändras, mogna och utvecklas till försvarare av demokrati är något att välkomna, och att partier (liksom personer) med stolta historier kan förfalla och bli något annat är också välkänt runt om i världen.

Det är viktigt att känna till och diskutera historien. Inte för att döma någon i dag som inte var med då, utan för att lära, dra slutsatser, få inspiration från förebilder och undvika att upprepa andras gamla misstag.