Det kanske inte är så bråttom, med en ny landshövding

Regeringen dröjer med besked om ny landshövding till Västerbotten. Politikerna i länet börjar bli otåliga, rapporterade VK i går. Två möjliga slutsatser ligger nära till hands:

(1) regeringen har ett kanonnamn på gång, som den väntar in ska bli ledigt. Är det så är ju förväntningarna snart enorma. Det måste vara någon alldeles väldigt kvalificerad person, på politisk Stenmark- eller Pärson-nivå minst.

Eller (2) regeringen har annat för sig och prioriterar inte frågan överhuvudtaget.

Men hur bråttom är det, för Västerbottens del? Nu är det länsrådet Birgitta Heijer som vikarierar som landshövding. Vad tillför låt säga dimensionen ”känd ex-politiker” – kring sådana namn rör sig alltid spekulationerna – i rollen som länsstyrelsens chef? Är det för lobbykraftens skull, de tänkta kontakterna, som namn av särskilt kändisskap omhuldas? Är inte det något av en myt? Att placera ut politiker i behov av nya uppdrag kan bli ett lyckokast (som allmänt uppskattade Chris Heister) eller gå snett. Det är en osäker, lite suddig utgångspunkt.

För övrigt är landshövdingeämbetet i sig, som VK skrev vid senaste skiftet 2008, en rätt mossig företeelse, en ståthållarinstitution som blir allt mer utdaterad när nya regionformer växer fram.

Så det kanske inte är så bråttom? Utnyttja tiden som regeringen dröjer åt att leka med tanken att det går ändå och på annat vis också.