Österbotten, det kära syskonet på andra sidan Kvarken

Österbotten som ett skäl att fascineras av Västerbotten är ämnet för den här krönikan. Västerbotten har ett kärt syskon på andra sidan Kvarken. Inte ens en halv världshistorias många oväntade akter och omritade kartor har kunnat hindra den västra och den östra botten från att snudda vid varandras pekfingrar, och höra ihop.

Med en prolog om Columbus.

Tidigare krönikor i den här serien kan läsas här:

50 skäl att fascineras av Västerbotten

———————————————-

Österbotten, det kära syskonet på andra sidan Kvarken

”Självmedvetenhet, frihetspatos, hetsighet – är inte detta också österbottniska lynnesdrag?”
(Einar Spjut i ”Frisinne och demokrati. Hyllningsskrift tillägnad Edvin Sundquist”, 1960)

***

Det sägs om Christofer Columbus, Cay Rademacher skriver det i en Geo Epoche-essä, att han med de instrument som fanns tillgängliga på skeppet Santa Maria 1492, bara kunde fastslå hur långt norr eller söder om ekvatorn de befann sig, inte hur långt västerut de hunnit. Han kunde alltså konstatera riktningen, men bara gissa sträckan.

För expeditionen som reste över havet för att upptäcka nya handelsvägar var det dock öst-väst-dimensionen som räknades. I sista stund, med myteriet nästan redan ett faktum, dök en av Bahamas öar upp i horisonten och lugnade den övriga otåliga, skeptiska, misstänksamma besättningen.

Columbus själv trodde förstås att han seglat till Asien, och skulle aldrig överge den övertygelsen. Starka drömmar vacklar ofta mellan glasklar övertygelse och tragisk inbillning.

***

Alldeles för mycket av debatten i Västerbotten, och i Norrland, om regionernas framtid, domineras av syd-nord-dimensionen, utgående från en föreställd, ibland reell, syd-nord-hierarki. Det är synd, för på många sätt är den öst-väst-dimension som börjar i Ryssland och slutar vid norska Atlantkusten, långt mer spännande och betydligt viktigare för Västerbottens del. Ekonomiskt, kulturellt, historiskt.

Finns det ett väster finns det ett öster. ”Det som är botten i dig är botten också i andra”, skrev Ekelöf. Västerbotten har ett kärt syskon på andra sidan Kvarken i Österbotten. Inte ens en halv världshistorias många oväntade akter och omritade kartor har kunnat hindra den västra och den östra botten från att snudda vid varandras pekfingrar, och höra ihop.

Det finns fortfarande många med egna minnen av bilkaravanerna mellan Vasa och Umeå förr om vintrarna, rakt över den frusna havsisen. När färjan fungerar och går, spritter det till av vårkänslor i den rätt ansträngda Kvarkenregionen.

Drömmen om en bro mellan Vasa och Umeå, som får folk på andra håll att fnissa lite, är inte intressant för bron i sig, utan för den regiontanke, den betoning av en öst-västlig dimension, som är drivkraften bakom idén. Fler borde blicka över Kvarken.

Men visst finns konkurrens också, ett visst kärvänligt främlingskap mellan de båda. ”Ska vi ta färjan och ha konferensen till Vasa?”, och så himlar stöddiga umebor med ögonen. De är nog lite avundsjuka, en smula skraja.

Österbotten är lite hemlighetsfullare, lite sturskare, lite mer cyniskt, än syskonet på andra sidan vattnet. Som västerbottning är det bara att lyfta på hatten. En Kvarkenspelfilm med gripande öden skulle otvivelaktigt både börja och sluta på östra sidan. Det är som om Österbotten alltid går runt med ett milt, kärvt leende och vet något som andra inte riktigt förstått. De tänker inte berätta, men lovar att förvalta hemligheten omdömesgillt.

***

Och sist men inte minst, så kom en av Nordens viktigaste politiska tänkare någonsin från Österbotten, 1700-talets liberale föregångare Anders Chydenius. Klart att man gärna vill säga att han är ”härifrån”.